Gott Nytt År!
Ett gott slut, brukar man säga, men det låter lite för brutalt för min smak.
31 december är här, i all sin glans, och vi väntar alla spänt på det här årets magnifika död. För visst är det ett fint avslut - uppklädda människor, god mat, en liten drink kanske, och glatt spel och stoj tills klockan dånar för det gågna årets slut. När min tid väl är kommen ska jag dö i stil med alla de år som varit. Jag ska klä mig fint, laga en otrolig tre rätters middag, ha så kul som möjligt, svulla i godis, varpå Jan Malmsjö ska läsa sitt tal och ber klockan att ringa. Raketer ska då skjutas upp i lfuten, om inte genom hela landet så i alla fall i den lilla by jag håller till (dock inte så mycket så jag missar spektaklet och dör av en hjärtattack innan tiden är kommen), klockan ska dona genom städerna och jag slutar så som alla våra år har slutat.
Det här året måste dock sluta på ett alldeles speciellt sätt. 2008 har varit ett jävligt bra år (ursäkta svordomen), och jag har med mig många fina minnen från i år - därför måste 2008 få ett minnesvärt slut.
Dock ska jag säga upp mig en av de vanligaste traditionerna som tillkommer med nyårsafton. I år tänker jag inte avlägga några nyårs löften.
2009 ska bli lika bra som 2008, om möjligt bättre, så därför vill jag inte ha några begränsningar. Inga löften om att gå ner i vikt, om att inte äta godis, sitta indre framför datorn. Jag ska ha fria tyglar - kunna göra vad jag vill utan att ha ett samvete som ligger och gnager i bakgrunden för att jag en kväll lovade att jag inte skulle göra just det.
Jag tror att jag hade ett nyårs löfte för det här året, men jag har totalt glömt bort det. Har jag lyckats hålla det? Mest troligt inte.
Det är även en anledning till varför jag itne kör på nyårslöften. För jag är körd redan innan jag avlagt det.
Nej, 2009 ska bli ett bra år. Jag ska må bra under 2009. Utan begränsningar och löften. Jag ska kunna gråta när jag är ledsen, skratta när jag känner för det, äta vad jag vill, och må så bra som möjligt. Förhoppningsvis ska jag kunna se tillbaka på 2009 vid den här tiden nästa år, och känna mig glad med vad jag gjort. Precis som jag gör nu.
Jag vet att jag kanske har felat, och inte gjort som jag borde, men jag ångrar ingenting. Jag har lärt från det och fått ett bra minne i slutänden.
Och förhoppningsvis ska även de jag är med kunna se tillbaka på 2009 och ha åtminstonde ett glatt minne med mig. Kanske har de även ett glatt minne med mig i år?
Hur det än blir, så blir det för att jag gjorde vad jag ville. För att jag kunde det.
Utan nyårslöften.
Och med det sagt vill jag tacka mitt underbara sällskap för året som har varit. Utan er hade det nog inte gått så snabbt som det gjort - och jag hade inte haft fullt lika många fina minnen som jag har nu.
Hoppas ni har en otroligt bra kväll, och att ni står där med mig när min tid väl är kommen - och jag (mest troligt) får det avslut jag pratat om tidigare i inlägget. Nu gäller det bara att konservera Jan Malmsjö så han håller i sig så länge.
Tack för det gågna året, och tack i förhand för året som kommer! Jag är övertygad om att det kommer att bli underbart.
Gott nytt år!
Marie Degerström
Stilla Natt, Heliga Skit
December står och sopar av sig skorna utanför dörren, och idag har vi julpyntat! Det får man göra på första advent... har jag hört.
Men det tynger mig att säga att adventsljusstaken på bilden inte är min. Under allt stök och fix glömde jag bort att ta kort på den, så jag googlade fram en bild alldeles nyss. Ve och skam, jag vet. Men vad gör man inte när man vill ha en första advent bild.
Jag ska bättra mig.
Detta innebär dock att de få personer som såg bilden, blev lycklig, och tänkte rusa över till mig för att se på ljusstaken som visas på bilden, kommer att bli besvikna. Det finns en här men den saknar det plastiga granriset och de gul-guldiga kulorna till fötter. Det är en gammal, hederlig röd sak... om det säger någonting.
Men jag har varit lite extra pysslig idag. Julpyntet har kommit fram, lusselängder har bakats, och jag har sytt gardiner. Hör och häpna! Jag hade inte rört en symaskin på sådär tre år, och kommer plötsligt på att jag ska fixa gardinerna.
Och bra blev det. Och julpyntat och fint är det.
Julkänslan är faktiskt här i år. Den var lite smått frånvarande förra året, men i år sitter den där, och jag är sådär härligt julgald som jag brukar bli. Jag har till och med hoppat runt och dansat till julmusik (lindy-hop, ont i benen).
Jag tror att det här kommer att bli en bra jul. Alldeles utmärkt, och rolig, och härlig och alldeles... ja, alldeles underbar.
Tacka vet jag Askungen för det citatet.
Marie *Sandy Claws*
Det blåser en storm över...
En viss Marie (Degerström) sitter för tillfället i datasalen med en viss Sara och väntar på att matten ska börja (jag fick just panik när jag insåg att jag inte visste när vi började, men jag har en sådär tio minuter kvar).
För er som inte visste det hade jag en väldigt intressant upplevelse igår, ty jag höll på att somna i snön. Dum som jag var gav jag mig ut i alldeles för tunna kläder och... faktum är att den här historien ligger ute på min bilddagbok, så jag kopierar över den när jag kommer in på den (vilket jag inte gör för tillfället *hmpf*).
Men idag är jag trött och känner på mig att jag kommer att bli förkyld. Jag hade ingen ork att vara med på innebandyn idag... dessvärre. Jag och Sara fick gå ner i gymmet istället.
För det är ju inge ansträngande alls!
Jag överväger nu att fråga min matte lärare ifall jag kan få arbeta med matte talen hemma, och ha dom avklarade till fredag, så jag kan försöka vila ut och ta igen mig lite.
Det var faktiskt inte en så rolig upplevelse att nästan somna i snön. Förhoppningsvis behöver jag inte uppleva det igen.
Men eftersom jag känner nu att jag inte direkt skriver någonting, och inte kommer ut på bdb för att lägga ut det jag vill, ska jag jaga ner min matte lärare och fråga om jag kan få åka hem. Jag vill ju kunna bada med Emmzzon imorgon och simma bort kakorna.
Marie *Vampyren*
Boots Of Spanish Leather
Jag sprider den vidare
<3
Julklapp(ar)?
Måste erkänna att mitt sällskap var en total vekling gämfört med mig. Men köper man en buffé måste man väl äta mycket, eller hur? Så man får mat för pengarna. Annars kunde jag lika gärna ha köpt några kakor för samma pris.
Därför åt jag mycket mycket!
Sen hittade jag även en fin sak att önska i julklapp.
På jakt efter julklappar att köpa till andra hittar man alltid något till sig själv - eller är det bara jag som har det så roligt (...dåligt)?
Makan skirt - 249 sek. från BikBok
En sån där som alla andra har. Nu vill jag också ha en :) (+svarta hängslen till)
Jag kanske också borde nämna att jag köpte två toppar på H&M, till mig själv. (men hittade inga bilder på dom) Men jag lyckades faktiskt att köpa en julklapp! Och det är i alla fall något.
Största frågan nu är: Vad ska jag köpa till min pappa?(!)
Oh holy crap
Om hon låter det stanna vill säga.
Men för som en härligt olycklig elev kan jag inte njuta av detta som jag borde. Nej, snön ses mer som att helvete när jag i full panik springer på de is och snötäckta gatorna för att hinna med bussen. Glädjen man kände som liten, när man såg den första snön, är lika långt borta de gamla kängorna i storlek 35. Jag kan nog hitta dom om jag försöker, men vem fan har tid med det när man måste springa till bussen?(!)
Och att leta efter dom när jag kommer hem är något jag inte kommer att göra. Med Nk:prov och engelska redovisningar som ligger och petar på stortån har jag ingen tanke på att leta fram några slitna gamla kängor (eller glädjen för första snön).
Det kanske ska nämnas att jag inte har läst ut boken jag ska redovisa på engelskan imorgon - faktum är att jag knappt har börjat - och Nk provet som jag har imorgon är jag... nej, jag är ingenting. Jag har läst på, men inget vill fastna, och det finns inget jag kan göra åt det, så jag är helt enkelt ingenting (if that makes any sence).
Jag hade tänkt gå och lägga mig ungefär nu, men innan jag avslutar vill jag ge en shout-out till Ingela, som - underbar som hon är - beställde biljetterna till premiären av Twilight idag.
Thank you, oh wonderfull woman!
Marie *Lastbilschauffören(?)*
På västfronten intet nytt
Jag skulle vilja skriva något jätte fancy och intressant, men kommer inte på något spec. Visst jag har börjat jobba på Domus Café... som om alla inte redan vet det. Jag har gjort slut med Oscar... big shocker there.
Nej, jag ville väl mer bara fylla ut lite, men kom på att jag inte hade något att fylla ut med.
Nu blev jag sur... kommer tillbaka när jag kan skriva något vettigt. Förhoppningsvis blir väl det snart.
Ha det bättre än någonsin!
Marie *Denna där*
Dancing on the kitchen tiles
Men efter dansen igår har jag fått glädje ryck i tio minuter, hela dagen, med sådär fem minuters uppehåll emellan. Det kan bero på en sak, det kan bero på en annan, men jag kan inte sluta le. Tror inte jag varit sur en enda gång idag, om jag tänker efter. Inte "sur" heller för den delen (hehe).
En sak är i alla fall klart. Vi ska fara på någon mer dans tjejer!
Och nästa gång får du stirra lite mindre på messmörs tuben Emma, så kanske det blir lite mer dans. Glöm det där med att sitta och hålla i plastmuggar och få brainfreeze i tänderna, nästa gång blir det *boogie wonderland* för oss!
Men i brist på bättre (att göra och att skriva om) ska jag dra mig ner för att se på melodifestivalen med resten av familjen. ...jag ser mest på det för Björn Gustafssons skull. Han är för jävla skön!
Marie *Raggarn...*
Springtime
Våren.
Värme och ljus.
Quite a lovely time of the year.
Snön ligger å glittrar i den värmande solen och väntar på att få tina bort. Lämna plats åt det gröna. Man kanske redan kan se någon liten växt växa upp ur snön. Kanske på något ställe har några tusenskönor hoppat upp ur snön. Det brukar ju hända på våren, så jag skulle vara måtligt förvånad.
Jo tusenskönorna brukar ju komma... these lovely daisies.
Speaking of daisies, våren är även en bra tid för kärlek. Oh jo, love is in the air, det är väl vårens "slogan"? Det blir mycket kärlek, vilket innebär att alla nya par också kommer upp från vinterkylan. Like fucking daisies!
Snuggle buggle kryp!
Fast jag missunnar er inte. Nejdå, tvärtom! Var kär, var glad, var... sprudlande. Men inte inärheten av mig, va?
För våren må vara härlig, och den må vara varm och ljus, och den må vara tiden för kärlek, men den är fan d-saster för oss singlar. Inte bara för att nu är dom där paren, som gick och plågade en lite här och var, överallt. Å nej, somthing bigger is coming up. And you all know what I'm talking about. All hallows eve.
För er som bara läser, istället för att läsa och tänka kan jag berätta att det där var fel. F-E-L.
Nej men alla hjärtans dag. "Tusenskönornas" (kärleks parens) högtid, såhär på våren. Godis, kort, blommor, kramar, pussar, hjärtan. All that nice and cute stuff... tycker dom. Moi? Tycker väl typ detsamma, men jag skulla ha avslutat det hela med "All that... för everyone else".
Såg faktiskt en liten skylt igår, när moder min och jag for in på akuten. Det stog, tro det eller ej, faktiskt "Love is in the air" på den.
... nästa gång jag ser en sån, eller den, ska jag ta fram en penna och skriva på den; Kan det blåsa lite mer?
_______________________________________________________________________________________
Nej men jag hade i alla fall, nu när jag varit sjuk och allt, tänkt att ta tillfället i akt och kanske piffa upp bloggen lite. Så om någon nu har gått in på min blogg under dagen har dom fått sig en riktig upplevelse. Den har gått fran orange, till grön och orange, till vit med körsbärsblomster (även kallat Sakura på japanska. Fint namn enligt mig), till rosa med körsbärsblomster (tvi!), till orange med gula träd, till grått med grön skog, till grönt med grön skog och ett orange träd högst upp (nuvarande). I know, inte det bästa, men jag blev pissed på alla dessa jävla färgkoder efter ett tag och blev förbannad på hur svårt det ska vara att matcha bilden på headern med bakgrundsbilden. Så den här får duga som "vår-ish" sida. Välkommen till Vår á la Marie Degerström.
Jovisst, här har vi orangea träd. I think it's pretty.
Men jag ska gå ut och gå har jag tänkt. Få lite luft i lugorna och kanske något nytt material att blogga om.
Marie *Tusenfoting*
So it begins
Nu ska bara batterierna laddas, så ska ja snart sätta igång.
Först ut är Da wörst movie evvá, och en... lätt introduction på youtube.
Efter det ska det förhoppningsvis rulla på. Har redan ett par idéer som ligger och skrotar på datorn. Manus, rants... stuff like that.
Så nu börjar det! :D
Oh, och innan jag går vill jag bara säga en liten sak... (som en kommentar, på en kommentar, på en annan blogg);
JÜRGEN, INGELA!! His name... is Jürgen. Geez ;)
Marie *Ekorren, Indeed*
Guess who's back...
Jul, jul, strålande jul... och nu är julen över.
Ack var man sjuk och man hostade så
Ack fick man mens, men var skit glad ändå
Julklappar fick man, många
"Tack tal" man höll, allt för långa...
Jul, jul, strålande jul... och nu är julen... ö-ver!
¤----------------------------------------------------------------¤
Ja, så satt man här igen. Efter ännu en härlig jul i Tärnany, men till skillnad från alla andra år var vi i stugan.
Lovely.
Inte så lovely var däremot bristen på julpynt. Men vi vet alla hur Marie är (förmodar jag...). Jag hade, dagen innan vi åkte, packat ner en stackars tomte och en julgris, för att försäkra mig om att det fanns någon futtig juldekoration. Sen när vi väl var framme slet jag fram de få tomtar som fanns att hitta i stugan, plus att ja hängde upp några "snöstjärnor" i en takbjälke. Pretty, pretty, pretty. Julkänslan var frånvarande, men den fanns där ändå.
Men att sitta och dra alla händelser från dagen vi kom fram tills dagen vi åkte... kan ta lite för lång tid, och de flesta skulle förmodligen förlora orken att läsa efter 1/4. Fast vissa kan redan ha lagt av... vad vet jag? Så jag tänker istället berätta vad som hände på julafton (... this will take some time)
Så, vad gjorde Marie?
Jo, hon började, förvånandsvärt nog med att: kliva upp. Det tog sin tid i och för sig, men jag tog mig upp och lyckades... ja, något av en blandning mellan att gå och kasa... gåsa mig ner för trappen och in i köket, där jag möttes av en underbar doft av tomtegröt (inte risgrynsgröt. Det heter, och kommer alltid att heta, tomtegröt!). Min mage klagade (vilket den har för vana att göra numera...), men det sket jag i. Finns det tomtegröt på julaftons morgon ska jag äta tomtegröt på julaftonsmorgon! Och, som alltid, öppna något litet paket. Ansiktsmasker och en bok, för er som undrar vad det var.
Varmvatten fanns redo, tack och lov, så efter syrran och moder min hoppade jag in i duschen för att försöka få håret att se i alla fall något välvårdat ut. Och för en gångs skull lyckades jag(/mamma).
Mig klädde på mig, mig borstade tänderna och mig tänkte sminka mig... men mig fick vänta. Familjen hade tydligen tänkt åka till Konsum (kan tillägga att det känns något annorlunda att gå runt med till-pluffat/fixat hår, "fin kläder" men inget smink... hmm). Och Marie flummade runt! Som vanligt...
Sen kom en av dagens svåraste stunder... morfar. Jag sov i en av hans tröjor (vilket var ganska uppenbart, eftersom det stod MORFAR över bröstet) men det märktes ändå inte att han var borta. Inte lika mycket som det gjorde när man stod där vid graven och sa god jul.
Ja, jag grät lite. Men eftersom jag lovat mig själv att inte gråta så blev det bara några få tårar som slapp undan.
Det är som den där dikten vi hade i hans döds annons (hemskt ord...):
Gråt inte vid min grav
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelbänk på fjården
Jag finns i vindens lek över myren
Och när du i tidig morgon
Väcks av fåglars kvitter
Är det min röst du hör
Så gråt inte vid min grav
Jag är inte död
Den är så mycket morfar som den kan bli. ... fast han hade nog uttryckts sig lite annorlunda. Och kanske, mitt i allt börjat svära över någon granne som han tyckte mindre om. Nog var han glad men gnälla var kunde han också.
... jag var iaf glad att jag inte hade hunnit sminka mig än.
När vi väl satte oss i bilen för att åka tillbaka kom paniken;
Jultecknat började om en halvtimme!
Pappa körde plattan i mattan, inte riktigt men vi skömtade om det, och gick... kanske lite över fartgränsen när vi gled fram på granåsvägen. Men frukta icke, vi hann fram i tid. Jag hann till och med dra på mig lite smink innan det började.
Vad kom härnäst? Jo, julstämningen. När vi väl satt framför tv:n och den välkända rösten (vem är det egetligen som pratar?) presenterade Benjamin Syrsa var det julstämmning om något. Bristen på pynt hade, dagen innan, "jämnats ut" med det stora berget av paket som staplats i ett hörn (där vi hade plaserat en liten trä-gran högst upp. Så jorå, klapparna låg under granen), alltså julen hittade även ut till Granås. Och mysigt hade vi.
Jag hade tyvärr gott och blivigt förkyld någon dag innan, och snorade och hostade konstant, men den som trodde att jag skulle vara mindre glad för det trodde oh-så fel! Jag var glad hela kvällen, förutom efter maten då jag segade ihop på golvet framför tv:n, och var extra glad när vi vär öppnade klapparna.
Jag tror jag har varir omedvetet snäll i år... eller så har tomten blandat ihop mig med någon annan.
Några få saker som är värda att nämna i år, från julklapps högen är:
- En skit fin skrivbok, som jag fick av moster min. Har inte vågat skriva i den än, för jag vet inte vad jag ska ska slriva för något i den. Kan göra den till min diktbok kanske?
- Ett silverhalsband, som egentligen inte går att förklara. Eller det går, men man ska inte. Det är mer "kännsla" i det om man ser den. Så har ni tur får ni se den någon gång.
Och... *trummvirvel*
- En iPod Nano! *vågen* för pappsen! Jag kan lyssna på musik utan att behöva springa ner till pappas dator för att lägga in dom, utan att oroa mig för att den ska hacka, utan att oroa mig för att den ska ha tagit bort musiken jag har på den och utan att behöva gå och hålla sladden till hörlurarna i en viss vinkel, om jag inte vill att det ska låta som att dom sjunger under vatten. Thank you lord!(/dady)
Men trunken med alla julklappar ligger fortfarande orörd.
Vilket väskan med kläderna också gör...
Det är bara att erkänna, jag suger på att packa upp! Men det blir väl av så småning om. Nu ska hade jag i alla fall tänkt gå runt och andas in lite av husets dofter och kanske vila ögonen en stund. Jag har börjat med den välkända taktiken "Gå och lägga sig sent när man ska upp tidigt".Så om det är någon som undrar hur det gick på nyår får ni vänta ett tag. Det kommer, förhoppningsvis, någon gång.
Kan bara avsluta med något som är ett väl använt citat inom vår familj:
"Nu är julen slut. Porschen, toaletten, spola!"
Marie *Turbo*
Mer jul
Och imorn bär det alltså av till stugan, ödemarken och noll civilisation. Att hålla kontakten med mig går endast att göra över telefon, när jag har pengar. But I love it ^^ Nog för att det kan kännas lite smått tråkigt att inte höra något från friendsen på ett tag, men det är för jävla skönt att bara sitta i stugan och ta det lugnt med kakor och varmt te (eller glögg, om det finns till hands).
Skrivboken far med, och videokameran (som vanligt). Ska se om jag kan få till något vettigt när jag är där, men jag kan i alla fall informera att mitt videoskapande jag ska bli aktiv på youtube efter nyår... har jag tänkt. Göra filmer, rants etc. och se om det blir något. Har lite idéer om vad jag ska prata om, så några blir det nog iaf. Det får bli ett nyårs löfte!
Nyårslöften ja... har egentligen inte så många i år. Brukar inte köra med nyårslöften (så mycket), men i år vill jag faktiskt ha några. So far har jag:
- Bli mer aktiv på youtube (som sagt)
- Få bättre självförtroende (vet fan vart det tog vägen... har hamnat i en svacka)
- Sluta med alla dåliga vanor (har en hel del, ja...)
- Få sprutt på boken
- Träna mer
- ...
... hade visst mer än jag var medveten om. Men då vet ni vad ni ska förvänta er till nästa år. En glad, skrivande biff som med sin frånvaro på dåliga vanor pratar om allt och inget på youtube. Lets see how it goes! ^^
Men först av allt ska jag spara pengar till klippning. Vill få en ny frisyr, och det nu! ... sen... när jag har råd...
Nej, jag får helt enkelt avsluta det hela med att önska alla som råkar komma in hit:
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
(yes indeed, I am screaming it)
Marie *Tomtemor* - God Jul
Where'd you go?
Här kommer det negativa med praktiken. Det som var väntat kom oväntat när jag minst behövde det.
Vad gör mina kompisar? Jag har ingen aning.
Hur mår mina bästa vänner? Ingen jävla aning.
Händer det något roligt i helgen? Ingen aning.
Genom att inte vara nära, inte lika delaktig i allt och inte någon man tänker på varje dag, blir man lätt borträknad. För helt plötsligt händer allt, och Marie vet inget. Folk far hit, folk far dit, men jag sitter här.
Jag har inga nya kontakter, eftersom jag inte går i en ny klass, och är därför ingen annans nya kontakt. På så sätt blir man lätt bortglömd.
Kanske tycker någon att jag överdriver nu, men ni tänker säkert inte på det. Och varför skulle ni? Ni har ju nya kontakter, nya vänner och nya saker att göra. Det är ganska självklart att man glömmer, har kul och att man kanske drar ifrån varandra... men dra inte för långt. Jag har ju ingen att dra till, som ni har. Kom ihåg mig någon gång. Inte alltid, men lite då och då.
Jag må vara en glad person, men det beror mest på att jag är en people person. Och jag har därför svårt att vara ensam. Jag kan vara det ett tag (och behöver en liten stund varje dag då jag är själv), men inte för länge. Jag behöver någon jag kan prata med, som alltid finns där, i vått och tort. Vart är den personen? Finns den? Om den finns... gills inte kyla?
Jag vet att jag lovade att bli glad, och det är jag... men inte själv. Inte såhär.
Whered you go - Fort Minor
När fela blir ett brott
Klumpen i halsen som tynger andningen
Tårar som skymmer sikten
Fel person får gå den ensamma vandringen
Och skriva den tomma dikten
Fördömd och förnedrad jag drar på min sorg
Bort ifrån blickar och ord
Med värken växande i min bröstkorg
Från följderna av en mans mord
"Att fela är mänskligt", trodde de nog
Men ingen som riktigt förstått
För när viljan, glädjen och modet dog
Blev fela ett allvarligt brott
Inte visste väl jag lika mycket som dom
Såg inte vargen ini dig
Så när brottet var gjort och din dom kom
Fanns där även ett straff för mig
Nu, den ensamma vandringen, jag sakta går
Från svek och tomma löften
Från respekt och förlåtelse, jag aldrig får
Med en mördares barn på höften
---
I'm so bored. Mest trött för jag loggar jämt in på datorn... för sent.
Och detta blir då slutresultatet... helt OK enligt mig.
Men dags att ändra på vanorna!
Marie *+ Mr. Evil And*
Rosa Lördag
Idag är tydligen rosabandets dag så Marie har dragit på sig sitt rosa band, to honour it
Gick med Emmsson på stan idag, och handlade in lite rekvisita... så nu sitter Marie och leker med sina pompoms. Haha! Dom är faktiskt ganska roliga, och så frasar dom så härligt. För att inte tala om att det blir en snygg peruk!
Men jag såg en annan peruk på stan som jag vill ha. En sån där som dansarna hade på sig. Rosa clown-liknanade peruker, me likes! Eller som jag sa då, ett flertal gånger, "Dig the wig!"
Nej det var en kul dag... fast det hände ändå inte så mycket att skriva om. Ash, this will do for the moment, jag har ju iaf fått ut mitt rosabandet meddelande.
Marie *Rädisan*
There and back again
That's right, I'm sick! Jag hostar, jag snörvlar och jag svettas hinkvis. Och inte nog med det, I'm in pain! Inte efter den där jävla karusellen som vi åkte på yran (som iof skadade båda mina handleder och gav mig bisarra blåmärken), nej då, utan smärta i revbenen. Vad innebär detta (förutom att jag inte kan sova och knapt kan andas)... jag kan ha hostat av ett revben! Could it get any worse?
Och med min förkylning kommer alltså dessa dagar av "slappande" inomhus. Kan vara skönt, om det inte är så otroligt bra väder ute! Folk far runt och cyklar, solar, badar och har kul i den härliga värmen, samtidigt som dom blir vackert brun av solen... och Marie sitter och hostar lungorna ur sig. Jag ska avliva den jävlen som smittade ner mig.
Största målet för tillfället är i alla fall att bli frisk innan Stockholms resan... vi åker den 9:onde. Great!
Två dar har jag alltså på mig att bli frisk. Så de kommande (två) dagarna kommer för det mesta att bestå av:
- Vatten (Vätska hjälper, det vet vi alla.)
- Te med mycket honung i
- Halstabletter
- Hostmedicin
- Huskurer som kan hjälpa mot förkylning
- En hel del jämmer, svordommar och djupa suckar
Så håll tummarna för mig nu (höger tumme... vänster tumme för tydligen otur med sig) och försök att inte komma allt för nära mig om ni har någon annan sjukdom. Eller om ni inte vill bli förkyld.
Jag kan dessutom berätta att min bok som jag skriver på... fortfarande står stilla. Det var, som jag kanske redan har sagt, tänkt att jag skulle skriva när jag var i stugan, men den här idioten glömde bärbara datorn hemma. I och för sig fick jag låna pappas bärbara att skriva på men eftersom boken inte fanns på den datorn är det ganska svårt att fortsätta (ty jag kunde icke minnas vad jag senast skrivigt).
Så den står lika still som... statoil skylten nere vid macken.
*Djup suck*
Marie *Frukta mig*
Barfota Slokhatt
Jag kan glatt berätta att jag har fått en ny kompis! That's right, även konstigt folk kan huitta någon att umgås med. Denna någon är ingen mindre än Barfota Slokhatt, aka. Barfota Storkatt i tidningen karneval. Reporten som hade pratat med honom hade uppfattat namnet fel, även fast han hade upprepat det och sagt det klart och tydligt. Men det gjorde bara det hela mycket roligare.
Men Barfota Slokhatt var en mycket trevlig filur, om jag får säga det själv. Han hade en intressant ull-rock på sig i regnvädret. Enligt honom så absorberar rocken vatten, på detta sätt blir han alltså inte blöt, i tre dagar. Efter detta väger den dock 50 kilo, och det tar ett år för den att torka. Väldigt effektiv under yran om det regnar, annars bara cool. Sedan hade han även den skit coola hatten med broscher från sveriges alla hörn på. Eller broscher låter lite tantigt... säkerhetsnålar med märken från sveriges alla hörn, låter lite bättre.
Vi stod där länge och pratade, medans vi åt kolbullar, och delade med oss av historier (det var mest han som delade med sig och vi tog emot... saft inräknat!). Han berättade t.ex. hur det en gång hade kommit fram en liten person (ett barn) till honom med en liten bit kolbulle i handen. Den lilla personen tittade upp på honom och han kopplade det direkt till att den lilla personen hade blivit mätt och att dennes föräldrar då hade sagt till honom att ge resten av kolbullen till mannen där borta. Så han tittade ner på den lilla personen och sa: "Får jag den där? Tack", varpå han tog den lilla biten med kolbulle och åt upp den. Den lilla personen såg förskräkt upp på honom och sprang sedan bort till sin mamma, och sa: "Mamma, mamma! Han åt flugan!".
Med andra ord, den lilla personen hade alltså tänkt sänga den lilla biten med kolbulle, inte ge den till Barfota Slokhatt (diggar det namnet!).
Härlig prick det där, som även hade varit och vandrat på samma ställe som jag har min sommarstuga! Tror jag ska droppa förbi hos honom idag med, och äta kolbulle! *Nam nam*
Vi ses gott folk!
Ha de
Marie *Snyggo*
Major Headache
Jag kunde inte ens njuta av jordgubbarna...
Så nu ska i alla fall jag gå och ta en varm dusch, göra i ordning mig för kvällen och försöka sova bort det här. Alvedonen jag tog verkar inte fungera så bra, så jag får väl ta till gamla hederliga huskurer.
Men tack vare att jag fick denna huvudvärk kunde jag självklart inte träna heller... därför är jag inte heller på så bra humör. En riktig toppen dag. Jag var egentligen inte så pigg på att gå på stan men var tvungen att göra det för att kunna ta ut pengar till Yran biljetterna (som jag dessutom inte kunde köpa eftersom man tydligen var tvungen att boka dom på ticnet först...). Så bra blev det!
Jag köpte i alla fall lite hår mousse på stan (eftersom jag itne hade råd med något annat, för tillfället), och det är väl typ det bästa. Fast middagen var itne heller så pjåkig (fast den åts hemma, grillat kött med potatissallad).
Btw; så ska Marie till stugan på torsdag så efter det blir det inte så mycket skrivet. Förmodligen ingenting alls... men vi överlever nog. Och även fast det är långt till "civilisationen" för mig borde jag kunna hålla någon sorts kontakt med omvärlden och mitt umgänge. Om inte så får jag gott om tid att försöka skriva på min bok. Det var ju i och för sig där jag började på den... jag kanske kan få lite inspiration, som jag fick förra året. Det kanske är just sommarstugan jag behöver för att kunna skriva.
Men om jag ska överleva tills dess och inte dö av den här huvudvärken får jag nog ta och börja med "huskurerna" nu.
... Jag mår illa.
Marie *Steven*
Små kusinerna ?
Efter att jag hade varit ute och tränat åt morsan och jag pärplättar. Mums! Men vi lämnade en del åt syrrans matlåda imorn, eftersom hon älskar pärplättar. Efter det bar det av till stan (vid 15.00). Vi träffade resten av familjen vid fyra tiden då vi gick och köpte skor och en tårta, för att sedan äta middag på någon resturant.
Jag beställde "Lammkotlett Grekisk"... det stod fel i menyn. Den var säkert gjord på något grekiskt vis, men det skulle ha stått lammkotletter! Jag fick tre stycken! Så det blev tyvärr ingen tårta för mig, fast det har blivit ganska mycket tårta den senaste tiden så det skadade inte mig så mycket... fast den såg god ut. Gräddtårta med jordgubbar... *suck*.
Men att leka med små kusinerna "slätade ut" det hela. Hetaste killarna i byn! Båda två var lika gulliga som vanligt, för att inte tala om livliga. Full rulle på bpda hela tiden. Jag var till och med tvungen att ta en paus.
Båda for runt och spelade fotboll, nickade basket bollar och lekte... fåglar? Något som däremot var lite skumt var när en av dom kom och pekade på sitt bröst och sa "Jag har mjölk i det här."(?). Tydligen matar han sina gosedjur genom att amma dom... bra där "Ninni" (hans lillebror kallade honom det... and now we might know why).
Det var också jävligt skumt när Elin och jag gömde tennisbollar för dom och "Ninni" hittade en... vad gör han då? Han bestämmer sig för att gömma den själv, på bästa tänkbara ställe. Vart gömmer han den? Innanför byxorna, så klart... Och när han väl har lagt den till rätta säger han "Nu märks den inte!". Nej nej, helt klart osynligt att den ligger där. Big dreams for such a small kid...
Men ska man orka med morgondagen är det nog dags att dra sig tillbaka nu. Hoppas på bra väder, för jag vill picknicka! Och bada, självklart. Om det blir sånt väder som vi hade idag är det nog inget att oroa sig för.
Go'natt
Marie *Stor fågeln*
Endorfiner
Kanske inte en sån smart idé men jag är inte heller en sån smart person.
Nu ska i alla fall Marie dra ut och träna, som varje dag. Full rulle med världens jävla träning. Kan bli lite tröttsamt men när väl endorfinerna kommer igång blir det hur bra som helst.
Undra hur det blir med träningen imorn? Tanken var ju att man sak till Emo för att picknicka och övernatta... men jag kanske kan cykla dit i stället för att ta bussen. Eller så skiter jag i träningen imorn. Ja, det blir nog bra!
Men ska jag få det gjort idag måste jag dra NU!
Ha de'
Marie *Fanfar*