Ett gott slut, brukar man säga, men det låter lite för brutalt för min smak.
   31 december är här, i all sin glans, och vi väntar alla spänt på det här årets magnifika död. För visst är det ett fint avslut - uppklädda människor, god mat, en liten drink kanske, och glatt spel och stoj tills klockan dånar för det gågna årets slut. När min tid väl är kommen ska jag dö i stil med alla de år som varit. Jag ska klä mig fint, laga en otrolig tre rätters middag, ha så kul som möjligt, svulla i godis, varpå Jan Malmsjö ska läsa sitt tal och ber klockan att ringa. Raketer ska då skjutas upp i lfuten, om inte genom hela landet så i alla fall i den lilla by jag håller till (dock inte så mycket så jag missar spektaklet och dör av en hjärtattack innan tiden är kommen), klockan ska dona genom städerna och jag slutar så som alla våra år har slutat.
   Det här året måste dock sluta på ett alldeles speciellt sätt. 2008 har varit ett jävligt bra år (ursäkta svordomen), och jag har med mig många fina minnen från i år - därför måste 2008 få ett minnesvärt slut.
Dock ska jag säga upp mig en av de vanligaste traditionerna som tillkommer med nyårsafton. I år tänker jag inte avlägga några nyårs löften.
   2009 ska bli lika bra som 2008, om möjligt bättre, så därför vill jag inte ha några begränsningar. Inga löften om att gå ner i vikt, om att inte äta godis, sitta indre framför datorn. Jag ska ha fria tyglar - kunna göra vad jag vill utan att ha ett samvete som ligger och gnager i bakgrunden för att jag en kväll lovade att jag inte skulle göra just det.
   Jag tror att jag hade ett nyårs löfte för det här året, men jag har totalt glömt bort det. Har jag lyckats hålla det? Mest troligt inte.
   Det är även en anledning till varför jag itne kör på nyårslöften. För jag är körd redan innan jag avlagt det.
Nej, 2009 ska bli ett bra år. Jag ska må bra under 2009. Utan begränsningar och löften. Jag ska kunna gråta när jag är ledsen, skratta när jag känner för det, äta vad jag vill, och må så bra som möjligt. Förhoppningsvis ska jag kunna se tillbaka på 2009 vid den här tiden nästa år, och känna mig glad med vad jag gjort. Precis som jag gör nu.
   Jag vet att jag kanske har felat, och inte gjort som jag borde, men jag ångrar ingenting. Jag har lärt från det och fått ett bra minne i slutänden.
   Och förhoppningsvis ska även de jag är med kunna se tillbaka på 2009 och ha åtminstonde ett glatt minne med mig. Kanske har de även ett glatt minne med mig i år?
   Hur det än blir, så blir det för att jag gjorde vad jag ville. För att jag kunde det.
   Utan nyårslöften.

   Och med det sagt vill jag tacka mitt underbara sällskap för året som har varit. Utan er hade det nog inte gått så snabbt som det gjort - och jag hade inte haft fullt lika många fina minnen som jag har nu.
   Hoppas ni har en otroligt bra kväll, och att ni står där med mig när min tid väl är kommen - och jag (mest troligt) får det avslut jag pratat om tidigare i inlägget. Nu gäller det bara att konservera Jan Malmsjö så han håller i sig så länge.
   Tack för det gågna året, och tack i förhand för året som kommer! Jag är övertygad om att det kommer att bli underbart.

   Gott nytt år!
   Marie Degerström