Sjukligt sjuklig
Någon, och jag säger inga namn (men jag är rätt så säker på att det är en ytterst liten tomte), anstränger sig till det yttersta för att göra mig sjuk. Och sorgligt nog så lyckas han, ty efter att ha haft underliga problem med mina njurar sitter jag nu här och hostar.
Jag snorar i och för sig också, men jag tänkte att ni kanske ville undvika att se den bilden för ert inre.
You're welcome :)
Men så imorse, när jag vaknade upp och kände mig pissigare än vad jag gjort de tidigare dagarna, som förflutit i ett dimmigt, förkylt, förhållande, hände något makabert.
Jag trotsade nämligen denna sjukdom, satte ner fötterna i golvet tio sekunder efter det att jag öppnat ögonen, och började att städa. I know! Marie Degerström brukar vanligtvis inte städa så ofta (för jag blir till en perfektionist när jag väl börjar), men nu är det rent! Jag har varit igång sen elva, och nu är allt där det ska vara. Jag kanske inte kan påstå att det är fritt från dam, men är jag sjuk så är jag. Jag får ta det på söndag.
För nu ska jag nämligen se om jag ska kunna ta min egg-art till verket.
Och ifall ni nu inte vet vad egg art är får ni förhoppningsvis se det snart. Men eftersom jag inte är den som köper in maten här i huset kanske jag ska fråga husets herre innan jag börjar leke med äggen. Eller så får jag köpa in en egebn kartong.
Lekhörnan
Dock har jag en simpel förklaring till varför jag inte uppdaterade; jag tyckte inte om hur min blogg såg ut. Den var alldeles för mörk, och jag ville inte uppdatera, för jag själv ville inte läsa det jag skrivit efteråt.
Så jag tänkte helt enkelt att ingen annan ville det heller.
Det är bara att erkänna, designen var för mörk. Ingenting man ville kolla på precis, och man var tvungen att pressa näsan mot skärmen för att kunna se vad som var skrivet och inte. Så varför skulle jag uppdatera? Jag har ingen aning.
Men nu är det omgjort, i alla fall. Och nu är det jag. Nu är det verkligen Marie. Vissa kanske ryggar undan och undrar var tusan det är som pågår, men ser ni inte? Det är ju en lekhörna! (säger vi;)) Haha! Jag är, och kommer alltid att vara, innerst inne ett busigt, fånigt, barn. Så det här passar mig alldeles utmärkt. För jag blir glad av den här designen. Och förhoppningsvis blir även ni det.
Förmodligen blir ni mer glad av den här än vad ni blev av den förra.
Men nu hade jag tänkt ge mig ann något som jag inte riktigt testat förut (kanske att jag sneglat på det någon gång). Jag ska testa bli en aktiv bloggare!
Varför inte? Må hända att det finns någon där ute som är intresserad av vad som händer i mitt liv.
Så, med ny design, och nya tofflor... nej, det där stämde inte riktigt. Men med ny inställning ska jag se vad jag kan åstadkomma med mitt relativt vanliga liv.
På med hatten, för nu kör vi!
Mord sa hunden!
I couldn't care less about Mårdhunden (aka raccoon dog, in english).
Efter att ha suttit i princip hela dagen och läst om detta förbannade djur från Sibirien, norra Kina och Japan, är jag så himla less på allt vad som heter mårdhund, så jag skulle kunna äta min egen strumpa. Bara för att slippa läsa om det igen. Jag kan äta strumpan jag har på mig nu. Eller båda två!
Varför, varför(?!) lilla dumma människa vid namn Marie, ska du spara dina arbeten till sista dagarna? Varför, varför(?!), kan du inte fixa det i början av det hela, när du just har fått arbetet?
Tydligen är det öppen jaktsäsong på mårdhundar hela året, i alla fall. Kanske jag ska åka ut och se om jag ser någon, så kan jag skjuta en, som straff för att den existerar och tvingar mig att skriva en raport om den.
Och självklart så är det den som tvingar mig att skriva den här rapporten. Har jag inte berättat om hotbreven jag har fått av MSF, Mårdhundarnas Svenska Förbund, där dom hotat att ta kontakt med SUF, Sveriges Undangömda Flodhästar, och be dem skicka ett par flodhästar för att kontinuerligt hoppa på min mage i tio år framöver, om jag inte skriver en rapport om deras inverkan på de svenska skogarna?
Jävlar, det där blev en lång mening...
Men, det stämmer. Mårdhundarna har tvingat mig till att skriva den här jävla rapporten, och inte fan går det bra! Om dom nu ska komma till Sverige, kan dom inte lämna lite mer information om sig själv? I tullen in, eller så? Jag menar, när jag åker in och ur Sverige är det alltid någon som tittar igenom min packning, gäller inte det för mårdhundar? Jag behöver mer information. Mycket mer!
Men effektiviteten, och det som skulle ha varit resultatet av detta, börjar dunsta. Så jag tror det är lika bra att jag går ut och går, så får jag rensa huvudet lite. Möjligtvis att jag får chansen att se, och skjuta en mårdhund. Eller i alla fall titta igenom packningen.
Kanske jag ska putta den framför en bil?
...på återseende!
It's a circus act!
En kombination av snö, regn och kyla kan bara resultera i en sak.
Underhållning på hög nivå.
Vägarna blänker som nyputsade glasrutor på ett höghus, och ger oss vanliga sadistiska Svensson en otrolig underhålllning såhär på morgonkvisten. Och jag vet att jag inte är den enda där ute som njuter av det här. Även våra kära sandbilar njuter av denna underhållning, vilket märks med tanke på att när de väl sandar så gör dom ett väldigt bra jobb (enligt sadisten) när de släpper ut sådär tio gruskorn per kvadratmeter.
Detta ökar underhållnignen ännu mer, då det finns vissa ofrivilliga underhållare som kommer på den smarta idén att de ska hoppa mellan dessa välplacerade fläckar av gruskorn.
Do you see the beauty here people?
Eller har ni sett det med era egna ögon kanske?
Fallet som annars kunde ha blivit underbart underhållande innan, blir plötsligt ännu bättre! Det är bara logiskt att mer kraft resulterar i... mer kraft(?). Med andra ord - fallet som innan skulle ha blivit en lätt halkning, att benen glider åt varsit håll, blir helt plötsligt en väldigt ograciös "flygtur".
Självklart skrattar jag inte direkt! Man måste ju se om dom har överlevt falllet (eller om det händer något mer) innan man skrattar.
Dessvärre måste jag erkänna att även jag har gjort ett vackert fall. Dock inte av att ha hoppat mellan gruskorn, utan av att ha klivit av bussen, och benen drog i varsin riktning. Though I must say I was very gracefull!
Men det hindrar inte mig från att njuta av andras olycka. Skadeglädjen är den bästa glädjen. Speciellt när det är halt ute - och idag är det halt om något. Det märker man, när man sitter på bussen och den slirar genom rondellerna.
Lite drifting sådär på morgonen. Spännande... (Vet du inte vad drifting är? Well then... spela ett bilspel) I övrigt är Östersund som en stor cirkusakt med allt folk som flyger omkring.
Det uppskattar jag faktiskt, sadist som jag är.
I helgen är det hur som haver dags att slänga upp lite julpynt. Första advent är på söndag, och nedräkningen börjar på måndag.
Det är också sådär 13 skoldagar kvar av terminen, och på måndag är det 17 dagar tills jullovet (helger inräknat).
Lyckorus åt de lata jävlarna som vill ha frihet i några dagar!
Marie *Happypill*
On demand
... det blåser utomhus. Inte så där lungt och stilla, utan kraftigt och mullrande. Träden utanför mitt fönster gungar med vinden, nästan som om de vinkar hejdå till löven som släpper taget och flyger bort med vinden.
Jag tycker det är mysigt. Hela hösten är mysig, med alla färger och väder. Jag kan till och med stå ut med regnet.
Men det skulle nog kännas bättre om jag hade något att göra. En skola att gå på, en praktikplats, eller något annat. Att bara gå runt och itne ha något att göra känns meningslöst. Det blir dessutom lätt att man går och äter något extra när man är hemma och gör ingenting, vilket innebär att jag måste träna lite mer, och jag blir tröttare... har någon ett jobb åt mig?
Kanske städa parker, sortera böcker, underhålla någon, vad som helst. Någon som jag kan komma på besök till mig kanske? Som känner sig lite ensam och vill ha lite sällskap på skolans raster. Anything? Har försökt plugga lite hemma, gett mig själv läxor och sånt, men har ingen ork för tillfället. Men det löser sig förhoppningsvis.
Ser iaf fram emot höstlovet nu, om något! Alla andra är lediga, filmkväll med niorna (kanske) och Åre med tjejerna! Ska bli härligt med lov, även fast jag itne går i skola.
Sen kan någon gärna spola fram tiden ett år, så jag får börja samhälle kultur någon gång. Är fortfarande lite sur på rektorn som inte ville släppa in mig. Hon hade anledningar till att inte göra det, men jag är männsklig. Klart jag blir sur och besviken. Men Då kasnke det kommer lite mer folk på min student... eller?
Marie *SchizoFisken*
Dam dam daaa!
Trött och nervös
Varför ska det vara så svårt att göra det man vill? Jag erkänner, de "saker jag gjort tidigare" påverkar också lite av hur folk kommer se på det här. Men det handlar om mitt liv, så om folk tycker det är konstigt, och tror fel om det hela och börjar tycka mindre om mig... får jag väl isolera mig från dom. Söka nytt umgänge. Jag är säker på att de flesta kommer se snett på det, men hoppas iaf att någon stackars sate förstår vad jag vill, och skiter i allt annat.
Ska snart prata med fadern, bara han kommer in igen. Vi får se hur det går... just nu mår jag bara jävligt illa, så nervös är jag. Det är en skit liten sak, men jag vill inte att folk ska tycka illa om mig, tro att jag gör det här p.g.a. helt fel anledning etc. Jag vill bara göra... det jag vill. Och det här är vad jag vill. Jag har läst på om det hela, och jag vill verkligen göra det här! Det verkar skit kul!
Så jag hoppas ni inte kommer tycka allt för illa om mig. Jag kan förklara det hela sen, om det blir av. Hur jag tänker, känner och så, men förtillfället låter jag det ligga undangömt tills jag vet hur det går.
Marie *Skakis*
Ett totalt lugn
Så skolan börjar alltså snart. Det märks, tydligt! 50% av alla affärerna i stan (inte en exakt siffra, men lev med det) skriker ut meddelandet med skyltar och bilder och allt! Detta gör en viss Marie lite lätt irriterad eftersom hon vill ha sin sista veckas sommarlov utan att bli påmind om det hela tiden! Men tack vare vissa saker, och vissa personer, får man lätt tankarna åt annat håll.
T.ex. gick man med Pling på stan igår, vilket var något... underhållande (haha!). Vi handlade iof skolsaker, men det gjorde absolut ingenting! Det var bara härligt. Speciellt den där smörgåstårtan *mums*. Och jag är nu förberedd för gymnasiet, med penna, sudd, skrivhäften (i matchande färger, believe it or not) och något snygga post-it lappar.
För er som inte vet det kan jag informera att jag älskar post-it lappar! Gosh, what a great invention.
Och dessa något snygga post-it lappar matchar på sätt och vis min väska också (kom jag på när jag hade köpt dom). Så nu kommer alla tycka jag är något annorlunda som håller på att matcha alla mina skolsaker, men det är typiskt moi.
Fick även mitt busskort igår... eller var det i förrgår? Nej, det var igår. Det ligger vackert instoppat i mitt plåtetui, med en något skakig påskrift på baksidan. Jag vet inte varför (kan ha varit p.g.a. hostan), men när jag skulle skriva mitt efternamn började hela handen att skaka... men det får dom leva med. Jag kan erkänna att få ett busskort kanske inte är så speciellt, men jag har aldrig haft ett busskort... skol-busskort. Fast det är fortfarande inte så speciellt, men det tar en ett steg närmare skolan. Vilket även det "vackra" välkomst brevet jag fick i... gah, vem minns dagarna posten anlände! Måndags, säger vi. Jag fick brevet i måndags! Det tar en även ett steg närmare skolan.
So here I come!
... soon!
Och här kommer sanningen gott folk:
Jag är inte ett dugg nervös.
I feel nothing! Nada zipp doodle-doo! Jag är totalt lugn. För vad finns det att vara orolig för? Säkert 1 000 saker, men dom stör mig helt enkelt inte. Jag är inte ett dugg orolig. Inte ens min förkylning stör mig. Jag kan komma på skolan och hosta lungorna ur mig första dagen, för alla har vi varit förkylda! Så det blir väl itne precis dagens löpsedel om jag kommer på skolan och är förkyld. Det kommer att gå fin fint.
Och klädvalet (denna väldigt diskuterade punkt som även jag gått runt och pratat om) ligger just nu och vilar. Jag får se vad jag drar på mig. Min syster har förklarat för mig oh-så många gånger att Wargentinsskolan är en mode skola, och man måste klä sig efter modet, och att det är jobbigt etc. etc. Men det stör mig inte heller. Jag tror att en del blir mer imponerad om det kommer en som inte har hoppat rätt ur en mode katalog och därför "sticker ut" från 90% av resten av eleverna på skolan. Jag tänker inte bli någon jävla "stil bög" bara för att jag har bytt skola! Jag tänker klä mig som jag alltid har gjort, och om någon stör sig på det skiter jag totalt i dom. För som jag har sagt hela tiden:
Om det är någon som inte tycker om den jag är, skiter jag i dom. Dom är helt enkelt inte värd min tid!
Så Marie tänker njuta av den här helgen så gott det går. Ha kul, äta gott, sova mycket och behålla mitt lugn. På så sätt kommer jag ha energi att börja på måndag och humör att träffa nytt folk.
Call me, annars kan det hända att jag ringer dig!
Ha de'
Marie *Skrämmande Läskig*
Z!
När man först har haft något att göra, och sedan sitter göra los, då känns det något segt. Tro det eller ej, men jag åt till och med choklad för att "pigga upp" mig själv. Choklad vid klockan elva på kvällen! That's just så not me (kanske chokladen men inte tiden). Jag skulle i och för sig kunna gå och lägga mig, men jag är itne ett dugg trött. Och om jag går och lägger mig så kommer ändå hostan att bli värre, så jag kommer inte att somna förens vid... fyra tiden! Lid med mig, for crying out loud!
Jaja, jag erkänner, det kunde ha varit värre. Jag kunde ha varit tvungen att städa rummet... oh, wait, det måste jag! Det ser ut som om någon har slängt in en bomb i mitt rum, kört det i en mixer, spritt ut allting i varenda jävla vrå och vänt upp och ner på det. Och nu måste jag städa... hur då? Jag kan inte ens köra min spara-städningen-till-senare-och-göm-skiten taktik eftersom alla lådor och väskor jag har är överladdade med gamla skolsaker... geez!
Jag lovar er, den som är skyldig är något körd! This aint funny. Jag håller på att få en lätt, kort, depression. I'm bored. Jag kan inte ens underhålla mig själv (och då är det hemskt!).
Inget att göra, för det är försent, ingen att vara med, för det är för sent och jag bor jälvigt pissigt, inget alls... förutom städningen då. *Suck*
Om det råkar vara någon stackars sate som är vaken och läser det här, kan dom väl ringa (med andra ord, någon jag känner som har mitt nummer). Kunde har ringt min moster och snackat med henne, men som sagt är det för sent.
Z!
Marie *Bängel*
Mysfaktorn är igång!
Hur det blir med själva filmtittandet vet jag inte. Kanske blir en kort en. Någon jag inte har sett på jätte länge. Sådana är bra att se på filmkvällar med kompisarna. Så kan man krypa upp i en soffa med en skål godis och tänka tillbaka (självklart samtidigt som man "njuter" av filmen). Ett litet tips, sådär. Den senaste tiden har det varit Disney filmer som har spelats här hemma... av mig. Men dom är lite små mysig att se på, och kul! Vissa saker man kanske inte förstod när man var liten, eller som man inte kom ihåg kan man sitta och skratta glatt åt.
Någon film ska det bli och den ska hittas nu, innan det blir för sent. Egentligen kanske det är lite sent att starta en film, men jag är ju ändå ledig imorn.
Go'natt gott folk!
Marie *Krullet*
Dream On
Sitter för tillfälet vid Mammas dator med mängder av hårfärgningskollejoks i håret. Visst är det skumt att när man inte får kliai håret ska det klia extra mycket. Men det har börjat dö ut nu... den lilla pestiga klia...nen i huvudet har väl äntligen gett upp.
Nej så nu ska man bli blond(are). Med lite extra slinger dessutom. Jag hoppas på det bästa men vetinte direkt vad jag ska förvänta mig. Jag trivdes i och för sig i min gamla hårfärg men kände för en liten förändring, nu när jag redan har börjat att fixa och dona med allt annat. Förhoppningsvis blir det fin fint.
Det har blivit många förändringar de här senaste dagarna. Ny frisyr, "nytt rum" (omgjort rum), ny attityd, fått veta att det blir en ny skola, nytt av mycket.
På tal om skola, så hade jag en konstig dröm om gymnasiet inatt. Intel äskig eller något sådant, utan bara allmänt konstig (fast jag var väl det konstigaste i drömmen).
Den utspelade sig i alla fall första dagen på gymnasiet. Jag hade haft full panik med att klä på mig rätt kläder och matcha allt så jag hade dragit över på tiden, rejält. När jag hade målat på ett gräsligt lila nagellack som skulle matcha tröjan kom jag på att tröjan inte matchade jackan. Resultaten blev att jag drog på mig ett grönt linne, som var ganska snyggt faktiskt men det skar sig med naglarna. När jag var klar hade jag missat bussen men kom ändå på något sätt tidigare än jag skulle till skolan (har ingen aning om hur det gick till). Eftersom jag inte skulle börja när jag kom så tänkte jag att jag kunde haka på något annat gäng. Så jag gick till Barn och Fritid gänget och var med på deras första lektion, som var i ett litet kopiator rum med prickiga väggar i olika bruna nyanser. Jag var med på deras upprop och lyckades övertala lärarna att jag skulle gå i den klassen. När det väl började bli dags för min lektion var jag tvungen att ta mig ut därifrån, så jag ursäktade mig, mumlade något om toaletten och sprang ut i korridoren, men när jag kom ut fick jag dåligt samvete och smög tillbaka in och berättade att det hade blivit ett missförstånd och jag var tvungen att hitta till min lektion. När jag väl hittade min klass stod dom utanför en ishockeyrink och klev på en buss, samtidigt som alla sjöng USAs national sång. Precis när jag skulle på träffades jag av en tennis boll som någon skjutit ut från ishockeyrinken. And I woke up!
Nu har Marie, me, myself and us, förcrivit dom 25 minuterna färgen skulle vara i håret. Ska gå och skölja ur det så får vi se hur det blir.
Marie *Krax*
How I Feel
Rummet är relativt färdigt nu, och det blev fixat till Kelly Clarksons nya skiva som ramlade in hos Marie idag (btw). Äntligen kom den! Vill rekomendera låten How I Feel *diggar*. Men kvarstånde i rummet är en tavla som ska hängas upp, som jag köpte på IKEA förra året, och så ska jag fixa till på skrivbordet. För tillfället är det förvarings... saken för allt jag ska slänga och alla saker jag inte vet vad vart jag ska he...
Kände för att tända några ljus såhär sent på kvällen, men ack det får man icke. Får väl ha det lite mysigt imorn istället då. Kanske ska puffa upp täcket och sätta mig och se på en film framför datorn? Men inte för sent... då måste jag sätta i hörlurarna och den mysiga känslan försvinner snabbt.
Jag skulle ha haft en tv istället, fast då skulle jag väl bara få in 1 och 2. Men med inbyggd DVD blir det exakt samma sak som att sitta framför datorn... kanske ska hålla mig till datorn. Om jag dessutom skaffade tv skulle jag väl fortfarande vara tvungen att ha hörlurar när det blir sent. kanske att man ska köpa in ett par "portabla" hörlurar. Sådana där man kan gå runt i huset hur man vill medans man lyssnar på musik. Bärbara... sladdlösa!
En ny sak att spara till, nu när videokameran är borta från listan. Dessvärre har jag inte så stor användning av den då jag inte kan installera Pinacle på datorn, eftersom en nu dator är på intågande (en som låter mindre!). Men när den väl är här blir det pang i bygget!... det ordspråket kanske inte passade in där?
Men innan jag funderar på att köpa något nytt måste jag betala igen den lilla skulden jag har kvar efter videokameran (till mig själv... bukar man betala igen skulder till sig själv?) och sen ska jag spara några slantar till Stockholm resan, marknaden 21-23 juli och 850 spänn till Yran.
... hur långt är det till Jul?
Marie *Degen*
The Big It
Däremot såg jag idag att det bara är två månader kvar tills gymnasiet börjar. Hurray! Det är i och för sig inte exakt två månader, det var det i onsdags, men det är nästan två månader. Varför jag "checkade" det (jag såg det inte av en slump, utan gick och kollade upp det i almanackan) är väl ganska självklar... resultatet av vilka som har kommit in på gymnasiet stod i tidningen idag. Jag kan säga det redan nu, så ingen behöver leta upp det, Marie kom in!
Så snart bär det alltså av till "The Big... It". Hoppas jag inte blir alltför ensam i den nya klassen, men chansen att det skulle hända är väl lika stor som chansen att jag skulle bli känd över hela skolan. (...kanske som skolans mest konstigaste person?) Det gäller bara att vara sig själv, inte sitta tyst, inte heller förvänta sig att någon ska ge dig någon plats utan du måste ta den själv (citat från earlier on), och om det skulle vara så att någon inte tycker om den du är... så är den personen onte värd din tid och därför ingen större förlust.
Självklart kommer man väl att sakna den gamla klassen någon dag, men som min mamma sa (när jag storbölade på avslutningskvällen... *suck*) "Sedet från den ljusa sidan, 98% av dom du inte vill se igen kommer du inte att se igen".
Så; Mot ljusare tider med kort hår, glatt humör, konstig humor och massor av bullar!
Marie *Superwoman*
My little 2-6 year old me
Konstnärlig: Nej
Atletisk: ... aktiv i alla fall
Vacker: Självklart
Populär: Jag verkade tycka om mig själv, så det gjorde väl även resten
Så jävla grym: Hell yeah!
Efter att ha läst igenom dom fyra böckerna (storlek medium) kände jag mig ganska stolt över att ha varit mig själv som liten. Otroligt snygga kort, skit bra citat och en helgrym unge och hennes alla aktiviteter fyllde ut sida efter sida och jag log alla böcker igenom. Till och med när det stod att jag hade förstoppning... men det hade stått något outstanding innan, så det var därför jag log.
Bästa citatet (i boken... kan en hel del som inte finns med, annars) var i alla fall från när jag var fyra och vi satt och åt frukost. Jag och en av mina goda killkompisar satt och skolade med oboy'en och låtsades att det var bärs. Varför? I have no idéa. Hur som helst så skålade vi ett ganska bra tag, och skrattade glatt. Efter ett tag dricker jag lite av oboy'en och ser sedan upp på min glada polare och säger: "Fast jag dricker mycket hellre vin!"
Finsmakaren #1. I och för sig var inte det där ett av mina bästa citat jag drog under min dagis tid, men min dagisfröken verkar ha missat en hel del coola saker jag gjorde. T.ex. att jag, varje gång plogen for förbi grinden vid ingången, slickade jag fast mig vid stolpen. Egentligen kanske det inte skulle ha varit så specielt, men den här dumma... grymma ungen gjorde det varje gång. Så när plogen var klar med sitt och for därifrån drog sig alla ungar tillbaka till sina sysslor och började glatt att leka igen... förutom jag som stod där och drog för kung och fosterland och försökte ta mig loss. Varenda jävla gång! Tydligen var jag lika dum då som nu. Men cool, så klart.
Och som vanligt drog dom upp "Turbo"... mitt smeknamn som liten alltså. När jag hade börjat på dagis var jag ganska liten, vilket innebar att vi hade vilostunder varje dag. Detta skulle ha varit helt okej, om det itne vore för det faktum att jag inte kunde ligga still. Efter ett tag (vem vet hur långt...)hade min dagisfröken skrivit i boken "Idag på vilostunden sov du inte, men du låg still i en kvart (?) och filosoferade. Vi gör framsteg!"
... Men när jag började komma dit vid sex på morgonen sov jag i alla fall en timme. För att jag var trött alltså. Varför ska man annars ligga still? Vila... fss.
Nej, jag hade för mig en hel del saker när jag var liten, alla lika bra som vanligt. Jag var glupsk (vilket tydligt syns på ett kort där jag asgarvar... med mat i mun), aktiv, smart så klart, snygg... om jag får säga det själv, cool och helt jävla äg!... egentligen var jag mest konstig, men det är det jag tycker var så bra med mig. Jag sket i vad folk tyckte, och det gör jag än idag. Tycker dom inte om mig, är dom inte värd min tid. Ett bra ordspråk som jag tänker hålla fast vid.
Go'natt
(Kort inlägg var det, ja... well well, lev med det)
Marie *Talande trädet*