Jag har funderat lite idag... nae, who am I kidding. Jag funderar inte, jag tänker knappt. Jag agerar bara.
Däremot såg jag idag att det bara är två månader kvar tills gymnasiet börjar. Hurray! Det är i och för sig inte exakt två månader, det var det i onsdags, men det är nästan två månader. Varför jag "checkade" det (jag såg det inte av en slump, utan gick och kollade upp det i almanackan) är väl ganska självklar... resultatet av vilka som har kommit in på gymnasiet stod i tidningen idag. Jag kan säga det redan nu, så ingen behöver leta upp det, Marie kom in!
Så snart bär det alltså av till "The Big... It". Hoppas jag inte blir alltför ensam i den nya klassen, men chansen att det skulle hända är väl lika stor som chansen att jag skulle bli känd över hela skolan. (...kanske som skolans mest konstigaste person?) Det gäller bara att vara sig själv, inte sitta tyst, inte heller förvänta sig att någon ska ge dig någon plats utan du måste ta den själv (citat från earlier on), och om det skulle vara så att någon inte tycker om den du är... så är den personen onte värd din tid och därför ingen större förlust.
Självklart kommer man väl att sakna den gamla klassen någon dag, men som min mamma sa (när jag storbölade på avslutningskvällen... *suck*) "Sedet från den ljusa sidan, 98% av dom du inte vill se igen kommer du inte att se igen".
Så; Mot ljusare tider med kort hår, glatt humör, konstig humor och massor av bullar!


Marie *Superwoman*