Med ny "blonderat" hår (vet inte om det blev blont eller vad?) fördragna gardiner och en lugn låt som spelar i bakgrunden sitter jag på mitt rum och har just tänt alla ljus. ... Mitt på dagen.
   Det är inte så mörkt men ändå så mycket så att ljusen ser mysiga ut i det dova ljuset. Det är inte mörkt men dovt? Ja, kanske.
   Mammas present är i alla fall inslagen och klar. Ska lämnas in imorn och sedan blir det tårta (för dom som vill ha). Och äta ute skulle man tydligen också göra. Undra vart bara? Dyrt ska jag i alla fall äta, eftersom pappa pröjsar. Är det någon annan som bjuder äter man extra mycket och dyrt, eller hur? Haha!
   Hoppas bara modern blir glad över presenten. Jag blev glad över håret, så jag hoppas att det kan bli som en liten återbetalning.
   Men nu var tanken att Marie skulle träna, fulle rulle!


   Marie *Grunk*

   Måste först säga att jag blir lite förbannad när mitt förra inlägg är... fel. I och för sig kanske det bara är fel hos mig, men om det är någon annan som har läst det och inlägget heter "Tankegång", skit i det! Heter den däremot "The Big It" är det bara att läsa.

   Idag har det varit full rulle i residenset. Det har bakats och lagats och rensats och städats och inretts. Men bra blir det. Vi har i alla fall bröd så det räcker för den kommande månaden och mitt rum luktar rent och ser fräscht ut. Lite retro här och var.
   De nya sakerna i rummet kom fram när mamma rensade ut porslinskåpet, tydligen var det för fullt och hon var tvungen att slänga några få saker. Vips, så var Marie där och snodde åt sig det hon ville ha! T.ex. en vit fin blommvas som jag målade lite guld mönster på (vilket jag inte skulle ha gjort. Kanten längst upp blev ok men är man inte konstnärlig blir det inte bra när man målar... men det duger). Gjorde dessutom om lite på min gamla fula byrå så den ser lite mer somrig ut. Och efter att ha flyttat runt en hel del och plockat bort en hel del har jag nu kunnat placera ut ljus i rummet så att jag kan tända dom och skapa en lite mysig stämmning.
   Dessvärre måste jag dammtorka färdigt nu. Det mesta är klart, men självklart är städningen kvar till sist.
   Kanske droppar in något senare.


   Marie *Träskalle*

   Var och klippte mig idag... jag ska aldrig klippa mig igen.
   Jag var nöjd med frisyren dom första fyrtio minuterna, men sen... gaah! I can't stand it. Itäs hiddeous. Det blev kortare än tänkt, vilket innebär att jag ser ut som en jätte bäbis, håret går som i en rak kant längst ner... fast mamma ska försöka lösa det imorn. Jag som hade hittat en så snygg frisyr kommer hem och vill nästan raka av allt. Hellre har jag min gamla frisyr och ser ut som Simba än att jag ser ut såhär!
   Jag var så förbannad så jag var tvungen att fara ut och träna lite (springa). Jag som inte skulle göra det idag!
   Mitt humör har total vänt. It has done a "flipp"! U-sväng. Jag var skit glad idag och gick på stan med mamma. Shoppade, köpte nya smycken, en ny sommarjacka (så snygg!) och var på topp humör när jag kom hem. Nu är jag bara besviken och arg. Mest arg på mig själv att jag inte bara toppade det som jag först hade tänkt.
   Nästa gång jag går ut ska jag ha på mig en mössa, det kommer nog att dölja håret (jorå, det är så kort och så kort ville jag itne ha det)... lid med mig.

   Marie *Mucka*

   Hade tänkt gå och lägga mig tidigt idag, men ack, detta går inte.
   Varför är har man mer mappar och pärmar efter skolan än på skolan? Helt plötsligt är hela min säng full med papper, linjaler, skrivblock och skrämmande föremål som jag inte visste att jag hade. Vart kommer allt ifrån? Jag hade inte så här mycket när jag gick på skolan, eller?
   Hur som haver så har jag nu haft en kort rota-igenom-allt-och-hitta-vad-som-ska-behållas-stund. Jag tror jag aldrig har varit så uttråkad i hela mitt liv, och det slutade ändå med att 4/5 låg kvar på sängen (fast i en mycket finare hög...ar). Jag insåg i alla fall när jag satt där och rensade att jag inte har gjort något på skolan. Jag har hittat typ 8104 anteckningar och ungefär 20 arbeten (tar i och överdriver... lite). Och hälften av dessa arbeten gjordes inte under sista året. Yeez, snacka om att det kommer bli tungt på Gymnasiet.
   Men sen kom den stora frågan... vart ska allt detta skräp förvaras? Allvarligt, vart her man allt sånt... man inte behöver men inte kan slänga?
   Kanske ska ta och bränna upp allt (och skillnaden mellan det och att slänga allt är att...?). För at göra det hela speciellt kan jag grilla lite marsmallows över elden. Någon som vill joina?
   Men det där "utvecklingshjulet" som visar hur man har arbetat från typ... dagis till nian har jag i alla fall bestämt mig för att behålla. Jag skiter i vad jag har gjort från sexan-nian men allt från femman och neråt är fan värt att behålla. Damn, jag var en cool unge!

   Marie fick en kom just på en sak (finaly, my brain is working)!
   Ändrade planer, Marie tänker inte gå och lägga sig tidigt ikväll. Jag ska gå igenom dagisböckerna! Alla gulliga, sliskiga bilder på ungar som man inte har någon aning om vem dom är och alla coola, störtsköna bilder på mig med någon rolig kommentar under... I'm going to be up all night.
   Men jag tänker fortfarande bränna allt skräp.
   Hänkar någon på?

   Marie *Badum dum disch*

Hello people, you missed me?
  
   Det har gått ett tag sen mitt senaste inlägg, kan man säga. Arbete, trötthet och ren skär glömska har bidragit till detta, och det var inte föräns jag såg att en av mina kompisar nyligen hade blivit medlem här som det slog mig att även jag var medlem här!
   So I'm back! Back on track and back in buisness.
   Höstens depression kan jag gladeligen säga är över. Helt väck, gone forever(/now), kaputt. Jag är mitt vanliga knäppa jag igen!... fortfarande. Jag är knäpp men glad! Och nyligen examinerad. Det blev en liten tio minuters depression då (som säkert halva skolan såg) men nu är jag glad som en lärka (konstigt uttryck, egentligen).
   Så vad har hänt nu då? Don't worry, jag tänker inte gå igenom allt... faktum är att det inte har hänt så mycket (speciellt). Har fått upp skrivar humöret igen. Har en bok som rullar på (jävligt sakta, om jag får säga det), så det är väl alltid något. Lyckades hosta upp lite pengar och skaffade en videokamera, som förhoppningsvis snart ska komma att användas. Har valt gymnasium och planerar att börja där till hösten. Har inte fått något sommarjobb och har därför inte så mycket att göra i sommar. Har en ny hatt/keps. Har blåsor under fötterna och ingen luft i däcken på cykeln ... yeez, this is going nowhere.
   Faktum är att det mesta som har hänt är små saker, som kan betyda mycket, men inte känns värt att dra upp. Det skulle ta så jävla lång tid. Men om det var värt att dra upp blåsor och kepsar är det nog inte så viktigt... varför drog jag upp det egentligen?
   You know what, jag kommer tillbaka när jag har något vettigt att skriva om. Kanske droppar in imorgon och försöker igen.

   Go'natt

   Idag har varit en dag full av tankar, filosofering och ännu mer tankar... Kan man tänka för mycket? Kan hjärnan explodera när den har för många tankar att bära på? I såna fall borde jag ha varit död vid fem års åldern. Men en sak som slog mig idag, när jag satt där i ”min egen värld” på NO lektionen var att vi har alldeles för lite tid på oss. Jag menar inte att vi har för lite tid på oss när vi gör ett arbete på skolan, eller att vi har för lite tid på oss att sova. Vi har helt enkelt lite tid på oss i livet. Vi har mycket tid men för lite för att slösa bort allt på allt negativt. Ska man göra något och allt går helt fel; Fine, deal with it. Det är som Ida Scott Taylor sa:
   "Do not look back and grieve over the past, for it is gone; and do not be troubled about the future, for it has yet to come. Live in the present, and make it so beautiful that it will be worth remembering."
   Hur kom jag nu att tänka på det hela? Lite grann på grund av min systers depression, lite på grund av att det just har slagit mig att jag går sista året på högstadiet, men mest för att min pappa pratade med mig... inte exakt om det här men ungefär (han sa att jag aldrig kan förvänta mig att någon ska ge mig plats här i livet, utan jag måste ta den själv). Det fick mig i alla fall att koppla det till det här.
   Så därför vill jag bara säga till alla där ute;
   Lev livet, våga mycket, ät gott och dö lycklig!


   Marie *Konstig tills bevisad motsatsen*

   "Om du hör att jag gråter ikväll... kom inte in till mig"

   Det känns som om allt bara har gått neråt den senaste månaden. Jag har varit lite glad då och då, men bortsett från det så har allt varit... helt fel.
   Det hela har börjat med att mina föräldrar inte har märkt mig - med andra ord om det har hänt mig något, bra eller dåligt, så har inte dom märkt det och jag har inte kunnat prata med dom om det för all uppmärksamhet har varit riktad mot min syster. Om jag vill berätta om hur kul jag har haft hos någon kompis så går dom och är orolig för att min syster inte har kommit hem, om jag vill berätta om vilka bra resultat jag har fått i matten på senaste tiden så diskuterar dom med min syster om hennes basket, om jag vill ha en kram eller tröst eller bara någon sorts närhet för att jag inte mår så bra så skriker dom åt min syster för att hon aldrig lyssnar etc. Det kanske inte låter så himla hemskt, men det har pågått i en ganska lång period nu och jag har inte haft någon att prata med. Det är även en anledning till varför jag skriver här.
   Sen har min syster just gjort slut med sin pojkvän för att han var otrogen. Hon har gått runt och varit deppig så därför blir alla andra deppiga.
      På det så har min mamma åkt in på lasarettet (för några timmar sen) och jag vet fortfarande inte vad som har hänt henne... Vad kan man ha för sjukdom om man har så ont i magen att man knappt kan stå upp? Senast jag pratade med pappa var det visst någon diskussion om att träffa en andra doktor. Om hon har cancer (hon röker ganska mycket) kommer jag allvarligt talat att bryta ihop.
   Men min syster har det nog ändå lite värre (för tillfället) med allt som har hänt.
   Jag skulle kunna dra upp en lång lista om allt som har hänt både mig och henne, men det känns tröttsamt att skriva om det nu. (Btw; Inledningen på detta inlägg är vad min syrra just sa till mig.)
   Det kan hända att allt jag har skrivigt om i detta inlägg verkar som små saker och att jag inte borde må så dåligt, men allt detta + min "historia" + allt arbete från skolan = way too much for me. Jag får väl försöka att sova av allt.


   Go'natt

   Tveksamt tryckte jag mig in på "Starta egen blogg" på startsidan här på blogg.se. Ord som "kan inte ändras", "kontrollera" och "användarvilkor(en)" fick mig genast att tveka ännu mer än vad jag redan gjorde. Var detta en bra idé?

   Låter som en typisk rysarnovell (om man byter ut alla "internet termer" mot mer obehagliga och skrämmande ord) men ack, den är sann. Lätt-uppskrämda-jag ville inte ge mig in på något jag senare skulle ångra, något som jag inte visste någonting om. Men detta var min ända utväg (call it what you want).
   Som 14 åring behöver man någon/något ställe att "avrätta" allt på, ett ställa att bara berätta/skriva av sig allt som har hänt. Och när ens kompisar drar till God-knows-how-many olika gymnasium, ens föräldrar lägger all energi och uppmärksamhet på syrran och alla s.k. bloggsidor finns öppna och tillgängliga för allt för mycket folk i din närhet, var det här min ända utväg... Jag ville ha en sida där jag kunde vara relativt anonym, där ingen i min närhet brukar gå in och där jag kan skriva av mig allt jag vill. Och efter månaders sökande hamnade jag här. Visst kommer jag säkert att berätta lite om mig själv, visst kan det hända att någon i min närhet är medlem här och visst kan det hända att jag inte kan skriva allt jag vill, men det känns ändå som mitt val att bli medlem här var ett bra val. Jag kan t.ex. träna mer på min skrivning.
   Som ni kanske har märkt (på tal om skrivning) håller jag på lite grann med styckesindelning (som inte visas "så bra" när jag väl har publicerat inlägget). Efter en genomgång med svenska insåg jag att mitt MVG kanske inte låg så bra till som jag trodde, att jag har gjort ett flertal fel när jag skriver PM, uppsatser etc. Mitt sätt att byta rad då och då var tydligen en förolämpning mot läsaren, att skriva med fet och understruken text samtidigt (så här), som jag har för vana att göra när jag skriver rubriker, var inte acceptabelt och brist på styckesindelning gjorde att arbetet kändes alldeles för långt. Vid det tillfället kändes det som om alla texter jag hade lämnat in inte spelade någon roll längre, utan det enda som betydde något var brödtext, styckesindelning och rubrik... stil(?). Därför ska det bli en viss förändring i mitt skrivande (för tillfället). Ja, jag kan inte lova att jag kommer att skriva såhär för alltid, men jag kan i alla fall försöka.
   Men jag kan berätta för alla nyfikna där ute (det måste väl åtminstone finnas en) att rubriken till detta inlägg inte handlar om varför jag blev medlem här, det handlar inte om mitt sociala liv och inte heller om hur min lärare vill att jag ska skriva, utan det handlar om design, mer specifikt, designen på "min bloggsida". Det finns knappar, det finns färger, det finns ramar, det finns bakgrunder, det finns... för mycket för min trötta hjärna. Jag är inte teknisk, jag vet det själv, därför inser jag att jag aldrig kommer få till alla dessa layouts som vissa har på sin blogg. Om jag inte tar hjälp från min tekniska kompis(ar?) kommer denna sida förmodligen att förbli grå och trist... vi får väl förmodligen leva med det.


   Go'natt