"Tuffa tider"
"Om du hör att jag gråter ikväll... kom inte in till mig"
Det känns som om allt bara har gått neråt den senaste månaden. Jag har varit lite glad då och då, men bortsett från det så har allt varit... helt fel.
Det hela har börjat med att mina föräldrar inte har märkt mig - med andra ord om det har hänt mig något, bra eller dåligt, så har inte dom märkt det och jag har inte kunnat prata med dom om det för all uppmärksamhet har varit riktad mot min syster. Om jag vill berätta om hur kul jag har haft hos någon kompis så går dom och är orolig för att min syster inte har kommit hem, om jag vill berätta om vilka bra resultat jag har fått i matten på senaste tiden så diskuterar dom med min syster om hennes basket, om jag vill ha en kram eller tröst eller bara någon sorts närhet för att jag inte mår så bra så skriker dom åt min syster för att hon aldrig lyssnar etc. Det kanske inte låter så himla hemskt, men det har pågått i en ganska lång period nu och jag har inte haft någon att prata med. Det är även en anledning till varför jag skriver här.
Sen har min syster just gjort slut med sin pojkvän för att han var otrogen. Hon har gått runt och varit deppig så därför blir alla andra deppiga.
På det så har min mamma åkt in på lasarettet (för några timmar sen) och jag vet fortfarande inte vad som har hänt henne... Vad kan man ha för sjukdom om man har så ont i magen att man knappt kan stå upp? Senast jag pratade med pappa var det visst någon diskussion om att träffa en andra doktor. Om hon har cancer (hon röker ganska mycket) kommer jag allvarligt talat att bryta ihop.
Men min syster har det nog ändå lite värre (för tillfället) med allt som har hänt.
Jag skulle kunna dra upp en lång lista om allt som har hänt både mig och henne, men det känns tröttsamt att skriva om det nu. (Btw; Inledningen på detta inlägg är vad min syrra just sa till mig.)
Det kan hända att allt jag har skrivigt om i detta inlägg verkar som små saker och att jag inte borde må så dåligt, men allt detta + min "historia" + allt arbete från skolan = way too much for me. Jag får väl försöka att sova av allt.
Go'natt
Det känns som om allt bara har gått neråt den senaste månaden. Jag har varit lite glad då och då, men bortsett från det så har allt varit... helt fel.
Det hela har börjat med att mina föräldrar inte har märkt mig - med andra ord om det har hänt mig något, bra eller dåligt, så har inte dom märkt det och jag har inte kunnat prata med dom om det för all uppmärksamhet har varit riktad mot min syster. Om jag vill berätta om hur kul jag har haft hos någon kompis så går dom och är orolig för att min syster inte har kommit hem, om jag vill berätta om vilka bra resultat jag har fått i matten på senaste tiden så diskuterar dom med min syster om hennes basket, om jag vill ha en kram eller tröst eller bara någon sorts närhet för att jag inte mår så bra så skriker dom åt min syster för att hon aldrig lyssnar etc. Det kanske inte låter så himla hemskt, men det har pågått i en ganska lång period nu och jag har inte haft någon att prata med. Det är även en anledning till varför jag skriver här.
Sen har min syster just gjort slut med sin pojkvän för att han var otrogen. Hon har gått runt och varit deppig så därför blir alla andra deppiga.
På det så har min mamma åkt in på lasarettet (för några timmar sen) och jag vet fortfarande inte vad som har hänt henne... Vad kan man ha för sjukdom om man har så ont i magen att man knappt kan stå upp? Senast jag pratade med pappa var det visst någon diskussion om att träffa en andra doktor. Om hon har cancer (hon röker ganska mycket) kommer jag allvarligt talat att bryta ihop.
Men min syster har det nog ändå lite värre (för tillfället) med allt som har hänt.
Jag skulle kunna dra upp en lång lista om allt som har hänt både mig och henne, men det känns tröttsamt att skriva om det nu. (Btw; Inledningen på detta inlägg är vad min syrra just sa till mig.)
Det kan hända att allt jag har skrivigt om i detta inlägg verkar som små saker och att jag inte borde må så dåligt, men allt detta + min "historia" + allt arbete från skolan = way too much for me. Jag får väl försöka att sova av allt.
Go'natt
Kommentarer
Trackback