Den, inte så, tekniska jag
Tveksamt tryckte jag mig in på "Starta egen blogg" på startsidan här på blogg.se. Ord som "kan inte ändras", "kontrollera" och "användarvilkor(en)" fick mig genast att tveka ännu mer än vad jag redan gjorde. Var detta en bra idé?
Låter som en typisk rysarnovell (om man byter ut alla "internet termer" mot mer obehagliga och skrämmande ord) men ack, den är sann. Lätt-uppskrämda-jag ville inte ge mig in på något jag senare skulle ångra, något som jag inte visste någonting om. Men detta var min ända utväg (call it what you want).
Som 14 åring behöver man någon/något ställe att "avrätta" allt på, ett ställa att bara berätta/skriva av sig allt som har hänt. Och när ens kompisar drar till God-knows-how-many olika gymnasium, ens föräldrar lägger all energi och uppmärksamhet på syrran och alla s.k. bloggsidor finns öppna och tillgängliga för allt för mycket folk i din närhet, var det här min ända utväg... Jag ville ha en sida där jag kunde vara relativt anonym, där ingen i min närhet brukar gå in och där jag kan skriva av mig allt jag vill. Och efter månaders sökande hamnade jag här. Visst kommer jag säkert att berätta lite om mig själv, visst kan det hända att någon i min närhet är medlem här och visst kan det hända att jag inte kan skriva allt jag vill, men det känns ändå som mitt val att bli medlem här var ett bra val. Jag kan t.ex. träna mer på min skrivning.
Som ni kanske har märkt (på tal om skrivning) håller jag på lite grann med styckesindelning (som inte visas "så bra" när jag väl har publicerat inlägget). Efter en genomgång med svenska insåg jag att mitt MVG kanske inte låg så bra till som jag trodde, att jag har gjort ett flertal fel när jag skriver PM, uppsatser etc. Mitt sätt att byta rad då och då var tydligen en förolämpning mot läsaren, att skriva med fet och understruken text samtidigt (så här), som jag har för vana att göra när jag skriver rubriker, var inte acceptabelt och brist på styckesindelning gjorde att arbetet kändes alldeles för långt. Vid det tillfället kändes det som om alla texter jag hade lämnat in inte spelade någon roll längre, utan det enda som betydde något var brödtext, styckesindelning och rubrik... stil(?). Därför ska det bli en viss förändring i mitt skrivande (för tillfället). Ja, jag kan inte lova att jag kommer att skriva såhär för alltid, men jag kan i alla fall försöka.
Men jag kan berätta för alla nyfikna där ute (det måste väl åtminstone finnas en) att rubriken till detta inlägg inte handlar om varför jag blev medlem här, det handlar inte om mitt sociala liv och inte heller om hur min lärare vill att jag ska skriva, utan det handlar om design, mer specifikt, designen på "min bloggsida". Det finns knappar, det finns färger, det finns ramar, det finns bakgrunder, det finns... för mycket för min trötta hjärna. Jag är inte teknisk, jag vet det själv, därför inser jag att jag aldrig kommer få till alla dessa layouts som vissa har på sin blogg. Om jag inte tar hjälp från min tekniska kompis(ar?) kommer denna sida förmodligen att förbli grå och trist... vi får väl förmodligen leva med det.
Go'natt
Låter som en typisk rysarnovell (om man byter ut alla "internet termer" mot mer obehagliga och skrämmande ord) men ack, den är sann. Lätt-uppskrämda-jag ville inte ge mig in på något jag senare skulle ångra, något som jag inte visste någonting om. Men detta var min ända utväg (call it what you want).
Som 14 åring behöver man någon/något ställe att "avrätta" allt på, ett ställa att bara berätta/skriva av sig allt som har hänt. Och när ens kompisar drar till God-knows-how-many olika gymnasium, ens föräldrar lägger all energi och uppmärksamhet på syrran och alla s.k. bloggsidor finns öppna och tillgängliga för allt för mycket folk i din närhet, var det här min ända utväg... Jag ville ha en sida där jag kunde vara relativt anonym, där ingen i min närhet brukar gå in och där jag kan skriva av mig allt jag vill. Och efter månaders sökande hamnade jag här. Visst kommer jag säkert att berätta lite om mig själv, visst kan det hända att någon i min närhet är medlem här och visst kan det hända att jag inte kan skriva allt jag vill, men det känns ändå som mitt val att bli medlem här var ett bra val. Jag kan t.ex. träna mer på min skrivning.
Som ni kanske har märkt (på tal om skrivning) håller jag på lite grann med styckesindelning (som inte visas "så bra" när jag väl har publicerat inlägget). Efter en genomgång med svenska insåg jag att mitt MVG kanske inte låg så bra till som jag trodde, att jag har gjort ett flertal fel när jag skriver PM, uppsatser etc. Mitt sätt att byta rad då och då var tydligen en förolämpning mot läsaren, att skriva med fet och understruken text samtidigt (så här), som jag har för vana att göra när jag skriver rubriker, var inte acceptabelt och brist på styckesindelning gjorde att arbetet kändes alldeles för långt. Vid det tillfället kändes det som om alla texter jag hade lämnat in inte spelade någon roll längre, utan det enda som betydde något var brödtext, styckesindelning och rubrik... stil(?). Därför ska det bli en viss förändring i mitt skrivande (för tillfället). Ja, jag kan inte lova att jag kommer att skriva såhär för alltid, men jag kan i alla fall försöka.
Men jag kan berätta för alla nyfikna där ute (det måste väl åtminstone finnas en) att rubriken till detta inlägg inte handlar om varför jag blev medlem här, det handlar inte om mitt sociala liv och inte heller om hur min lärare vill att jag ska skriva, utan det handlar om design, mer specifikt, designen på "min bloggsida". Det finns knappar, det finns färger, det finns ramar, det finns bakgrunder, det finns... för mycket för min trötta hjärna. Jag är inte teknisk, jag vet det själv, därför inser jag att jag aldrig kommer få till alla dessa layouts som vissa har på sin blogg. Om jag inte tar hjälp från min tekniska kompis(ar?) kommer denna sida förmodligen att förbli grå och trist... vi får väl förmodligen leva med det.
Go'natt
Kommentarer
Trackback