Stilla Natt, Heliga Skit
December står och sopar av sig skorna utanför dörren, och idag har vi julpyntat! Det får man göra på första advent... har jag hört.
Men det tynger mig att säga att adventsljusstaken på bilden inte är min. Under allt stök och fix glömde jag bort att ta kort på den, så jag googlade fram en bild alldeles nyss. Ve och skam, jag vet. Men vad gör man inte när man vill ha en första advent bild.
Jag ska bättra mig.
Detta innebär dock att de få personer som såg bilden, blev lycklig, och tänkte rusa över till mig för att se på ljusstaken som visas på bilden, kommer att bli besvikna. Det finns en här men den saknar det plastiga granriset och de gul-guldiga kulorna till fötter. Det är en gammal, hederlig röd sak... om det säger någonting.
Men jag har varit lite extra pysslig idag. Julpyntet har kommit fram, lusselängder har bakats, och jag har sytt gardiner. Hör och häpna! Jag hade inte rört en symaskin på sådär tre år, och kommer plötsligt på att jag ska fixa gardinerna.
Och bra blev det. Och julpyntat och fint är det.
Julkänslan är faktiskt här i år. Den var lite smått frånvarande förra året, men i år sitter den där, och jag är sådär härligt julgald som jag brukar bli. Jag har till och med hoppat runt och dansat till julmusik (lindy-hop, ont i benen).
Jag tror att det här kommer att bli en bra jul. Alldeles utmärkt, och rolig, och härlig och alldeles... ja, alldeles underbar.
Tacka vet jag Askungen för det citatet.
Marie *Sandy Claws*
It's a circus act!
En kombination av snö, regn och kyla kan bara resultera i en sak.
Underhållning på hög nivå.
Vägarna blänker som nyputsade glasrutor på ett höghus, och ger oss vanliga sadistiska Svensson en otrolig underhålllning såhär på morgonkvisten. Och jag vet att jag inte är den enda där ute som njuter av det här. Även våra kära sandbilar njuter av denna underhållning, vilket märks med tanke på att när de väl sandar så gör dom ett väldigt bra jobb (enligt sadisten) när de släpper ut sådär tio gruskorn per kvadratmeter.
Detta ökar underhållnignen ännu mer, då det finns vissa ofrivilliga underhållare som kommer på den smarta idén att de ska hoppa mellan dessa välplacerade fläckar av gruskorn.
Do you see the beauty here people?
Eller har ni sett det med era egna ögon kanske?
Fallet som annars kunde ha blivit underbart underhållande innan, blir plötsligt ännu bättre! Det är bara logiskt att mer kraft resulterar i... mer kraft(?). Med andra ord - fallet som innan skulle ha blivit en lätt halkning, att benen glider åt varsit håll, blir helt plötsligt en väldigt ograciös "flygtur".
Självklart skrattar jag inte direkt! Man måste ju se om dom har överlevt falllet (eller om det händer något mer) innan man skrattar.
Dessvärre måste jag erkänna att även jag har gjort ett vackert fall. Dock inte av att ha hoppat mellan gruskorn, utan av att ha klivit av bussen, och benen drog i varsin riktning. Though I must say I was very gracefull!
Men det hindrar inte mig från att njuta av andras olycka. Skadeglädjen är den bästa glädjen. Speciellt när det är halt ute - och idag är det halt om något. Det märker man, när man sitter på bussen och den slirar genom rondellerna.
Lite drifting sådär på morgonen. Spännande... (Vet du inte vad drifting är? Well then... spela ett bilspel) I övrigt är Östersund som en stor cirkusakt med allt folk som flyger omkring.
Det uppskattar jag faktiskt, sadist som jag är.
I helgen är det hur som haver dags att slänga upp lite julpynt. Första advent är på söndag, och nedräkningen börjar på måndag.
Det är också sådär 13 skoldagar kvar av terminen, och på måndag är det 17 dagar tills jullovet (helger inräknat).
Lyckorus åt de lata jävlarna som vill ha frihet i några dagar!
Marie *Happypill*
Det blåser en storm över...
En viss Marie (Degerström) sitter för tillfället i datasalen med en viss Sara och väntar på att matten ska börja (jag fick just panik när jag insåg att jag inte visste när vi började, men jag har en sådär tio minuter kvar).
För er som inte visste det hade jag en väldigt intressant upplevelse igår, ty jag höll på att somna i snön. Dum som jag var gav jag mig ut i alldeles för tunna kläder och... faktum är att den här historien ligger ute på min bilddagbok, så jag kopierar över den när jag kommer in på den (vilket jag inte gör för tillfället *hmpf*).
Men idag är jag trött och känner på mig att jag kommer att bli förkyld. Jag hade ingen ork att vara med på innebandyn idag... dessvärre. Jag och Sara fick gå ner i gymmet istället.
För det är ju inge ansträngande alls!
Jag överväger nu att fråga min matte lärare ifall jag kan få arbeta med matte talen hemma, och ha dom avklarade till fredag, så jag kan försöka vila ut och ta igen mig lite.
Det var faktiskt inte en så rolig upplevelse att nästan somna i snön. Förhoppningsvis behöver jag inte uppleva det igen.
Men eftersom jag känner nu att jag inte direkt skriver någonting, och inte kommer ut på bdb för att lägga ut det jag vill, ska jag jaga ner min matte lärare och fråga om jag kan få åka hem. Jag vill ju kunna bada med Emmzzon imorgon och simma bort kakorna.
Marie *Vampyren*
Boots Of Spanish Leather
Jag sprider den vidare
<3
Julklapp(ar)?
Måste erkänna att mitt sällskap var en total vekling gämfört med mig. Men köper man en buffé måste man väl äta mycket, eller hur? Så man får mat för pengarna. Annars kunde jag lika gärna ha köpt några kakor för samma pris.
Därför åt jag mycket mycket!
Sen hittade jag även en fin sak att önska i julklapp.
På jakt efter julklappar att köpa till andra hittar man alltid något till sig själv - eller är det bara jag som har det så roligt (...dåligt)?
Makan skirt - 249 sek. från BikBok
En sån där som alla andra har. Nu vill jag också ha en :) (+svarta hängslen till)
Jag kanske också borde nämna att jag köpte två toppar på H&M, till mig själv. (men hittade inga bilder på dom) Men jag lyckades faktiskt att köpa en julklapp! Och det är i alla fall något.
Största frågan nu är: Vad ska jag köpa till min pappa?(!)
Oh holy crap
Om hon låter det stanna vill säga.
Men för som en härligt olycklig elev kan jag inte njuta av detta som jag borde. Nej, snön ses mer som att helvete när jag i full panik springer på de is och snötäckta gatorna för att hinna med bussen. Glädjen man kände som liten, när man såg den första snön, är lika långt borta de gamla kängorna i storlek 35. Jag kan nog hitta dom om jag försöker, men vem fan har tid med det när man måste springa till bussen?(!)
Och att leta efter dom när jag kommer hem är något jag inte kommer att göra. Med Nk:prov och engelska redovisningar som ligger och petar på stortån har jag ingen tanke på att leta fram några slitna gamla kängor (eller glädjen för första snön).
Det kanske ska nämnas att jag inte har läst ut boken jag ska redovisa på engelskan imorgon - faktum är att jag knappt har börjat - och Nk provet som jag har imorgon är jag... nej, jag är ingenting. Jag har läst på, men inget vill fastna, och det finns inget jag kan göra åt det, så jag är helt enkelt ingenting (if that makes any sence).
Jag hade tänkt gå och lägga mig ungefär nu, men innan jag avslutar vill jag ge en shout-out till Ingela, som - underbar som hon är - beställde biljetterna till premiären av Twilight idag.
Thank you, oh wonderfull woman!
Marie *Lastbilschauffören(?)*