Här kommer det negativa med praktiken. Det som var väntat kom oväntat när jag minst behövde det.

Vad gör mina kompisar? Jag har ingen aning.
Hur mår mina bästa vänner? Ingen jävla aning.
Händer det något roligt i helgen? Ingen aning.

Genom att inte vara nära, inte lika delaktig i allt och inte någon man tänker på varje dag, blir man lätt borträknad. För helt plötsligt händer allt, och Marie vet inget. Folk far hit, folk far dit, men jag sitter här.

Jag har inga nya kontakter, eftersom jag inte går i en ny klass, och är därför ingen annans nya kontakt. På så sätt blir man lätt bortglömd.

Kanske tycker någon att jag överdriver nu, men ni tänker säkert inte på det. Och varför skulle ni? Ni har ju nya kontakter, nya vänner och nya saker att göra. Det är ganska självklart att man glömmer, har kul och att man kanske drar ifrån varandra... men dra inte för långt. Jag har ju ingen att dra till, som ni har. Kom ihåg mig någon gång. Inte alltid, men lite då och då.

Jag må vara en glad person, men det beror mest på att jag är en people person. Och jag har därför svårt att vara ensam. Jag kan vara det ett tag (och behöver en liten stund varje dag då jag är själv), men inte för länge. Jag behöver någon jag kan prata med, som alltid finns där, i vått och tort. Vart är den personen? Finns den? Om den finns... gills inte kyla?

Jag vet att jag lovade att bli glad, och det är jag... men inte själv. Inte såhär.


Whered you go - Fort Minor

Klumpen i halsen som tynger andningen

Tårar som skymmer sikten

Fel person får gå den ensamma vandringen

Och skriva den tomma dikten

Fördömd och förnedrad jag drar på min sorg

Bort ifrån blickar och ord

Med värken växande i min bröstkorg

Från följderna av en mans mord

"Att fela är mänskligt", trodde de nog

Men ingen som riktigt förstått

För när viljan, glädjen och modet dog

Blev fela ett allvarligt brott

Inte visste väl jag lika mycket som dom

Såg inte vargen ini dig

Så när brottet var gjort och din dom kom

Fanns där även ett straff för mig

Nu, den ensamma vandringen, jag sakta går

Från svek och tomma löften

Från respekt och förlåtelse, jag aldrig får

Med en mördares barn på höften
---

I'm so bored. Mest trött för jag loggar jämt in på datorn... för sent.
Och detta blir då slutresultatet... helt OK enligt mig.

Men dags att ändra på vanorna!


Marie *+ Mr. Evil And*