Efter en vecka av ensamhet i mitt kära lilla hus (okej, Björn var med mig större delen av tiden, och jag var kanske ensam i tre dagar) har det nu kommit hem lite folk.
   Skönt? Ja, men samtidigt var det härligt att få spendera lite tid för mig själv. Även fast kylskåpet började bilda oaser - det var inte orent eller så... bara jävligt tomt.
   Men i mn ensamhet fick jag göra något som jag faktiskt aldrig har fått göra tidigare, i mitt 17 åriga liv. Jag fick tvätta kläder! Hör och häpna, jag har gjort det! Och jag lyckades dessutom med det. Men efter de miljoner med genomgångar jag fått genom åren (men jag har aldrig fått genomföra arbetet?) var det inte allt för svårt. Nu är jag bara så stolt över mig själv. Jag är inte längre "efter". Jag är ett steg närmare att vara som alla andra!
   Grattis till mig!