För... hur ska man säga det här? Morfar är inte precis en sån som skulle vilja se en gråta, och ännu mindre vid en grav. Vid hans grav. Han var en glad person, och kommer alltid vara en glad person. Och om han finns kvar här, någonstans (någon sa att dom sett honom vid hans lilla stuga), så tror jag inte att han sitter och dräller vid sin egen grav.
Det är som den där dikten vi hade i hans döds annons (hemskt ord...):

Gråt inte vid min grav
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelbänk på fjården
Jag finns i vindens lek över myren
Och när du i tidig morgon
Väcks av fåglars kvitter
Är det min röst du hör
Så gråt inte vid min grav
Jag är inte död

Den är så mycket morfar som den kan bli. ... fast han hade nog uttryckts sig lite annorlunda. Och kanske, mitt i allt börjat svära över någon granne som han tyckte mindre om. Nog var han glad men gnälla var kunde han också.
... jag var iaf glad att jag inte hade hunnit sminka mig än.

När vi väl satte oss i bilen för att åka tillbaka kom paniken;
Jultecknat började om en halvtimme!
Pappa körde plattan i mattan, inte riktigt men vi skömtade om det, och gick... kanske lite över fartgränsen när vi gled fram på granåsvägen. Men frukta icke, vi hann fram i tid. Jag hann till och med dra på mig lite smink innan det började.
Vad kom härnäst? Jo, julstämningen. När vi väl satt framför tv:n och den välkända rösten (vem är det egetligen som pratar?) presenterade Benjamin Syrsa var det julstämmning om något. Bristen på pynt hade, dagen innan, "jämnats ut" med det stora berget av paket som staplats i ett hörn (där vi hade plaserat en liten trä-gran högst upp. Så jorå, klapparna låg under granen), alltså julen hittade även ut till Granås. Och mysigt hade vi.
Jag hade tyvärr gott och blivigt förkyld någon dag innan, och snorade och hostade konstant, men den som trodde att jag skulle vara mindre glad för det trodde oh-så fel! Jag var glad hela kvällen, förutom efter maten då jag segade ihop på golvet framför tv:n, och var extra glad när vi vär öppnade klapparna.
Jag tror jag har varir omedvetet snäll i år... eller så har tomten blandat ihop mig med någon annan.
Några få saker som är värda att nämna i år, från julklapps högen är:
- En skit fin skrivbok, som jag fick av moster min. Har inte vågat skriva i den än, för jag vet inte vad jag ska ska slriva för något i den. Kan göra den till min diktbok kanske?
- Ett silverhalsband, som egentligen inte går att förklara. Eller det går, men man ska inte. Det är mer "kännsla" i det om man ser den. Så har ni tur får ni se den någon gång.
Och... *trummvirvel*
- En iPod Nano! *vågen* för pappsen! Jag kan lyssna på musik utan att behöva springa ner till pappas dator för att lägga in dom, utan att oroa mig för att den ska hacka, utan att oroa mig för att den ska ha tagit bort musiken jag har på den och utan att behöva gå och hålla sladden till hörlurarna i en viss vinkel, om jag inte vill att det ska låta som att dom sjunger under vatten. Thank you lord!(/dady)

Men trunken med alla julklappar ligger fortfarande orörd.
Vilket väskan med kläderna också gör...
Det är bara att erkänna, jag suger på att packa upp! Men det blir väl av så småning om. Nu ska hade jag i alla fall tänkt gå runt och andas in lite av husets dofter och kanske vila ögonen en stund. Jag har börjat med den välkända taktiken "Gå och lägga sig sent när man ska upp tidigt".Så om det är någon som undrar hur det gick på nyår får ni vänta ett tag. Det kommer, förhoppningsvis, någon gång.
Kan bara avsluta med något som är ett väl använt citat inom vår familj:
"Nu är julen slut. Porschen, toaletten, spola!"


Marie *Turbo*