Back on le track
För lat för att uppdatera bloggen? Låt oss kalla det semester istället.
Men som alla semestrar ska även denna underbara sommar ta slut. Eller underbara kanske var att ta i? Vi hade tur med vädret iaf - inte allt för mycket regn... det var en relativt bra sommar.
Hur som haver; alla semestrar tar slut någon gång, vilket även denna gjorde. Snabbt kastades man tillbaka till verkligheten. Eller tillbaka från verkligheten - man lever i och för sig mer på loven, än under den oändliga "tortyren" i skolan som ska kallas vardag. I år går jag tillbaka på ett lite annorlunda sätt, dock (...annorlunda formulering). Det vill säga; med folk i min egen ålder.
Hey? Woh?! What's that?!
Jo, 92:orna får äntligen lyckan att kunna unna sig mitt sällskap.So far so good, I must say. Jag tror att jag kommer kunna uthärda tre år nu. Snart har halva tiden av ettan gått i alla fall, sen är det bara att köra på tills tvåan börjar.
Åh, tvåan. Vad vore det att gå i tvåan? Hur underbart det känns i magen nu att tänka på att jag ska snart gå i tvåan. Jag tror jag är lite kär i tvåan.
Jag har kommit fram till att jag inte ska försöka att bli kär det kommande år... halvåret - och jag ska sluta skriva att jag har "börjat på en bok" (detta eviga tjat om böcker jag skriver på. Kommer jag någonsin kunna skriva att jag har skrivit klart en bok?). Istället kan jag skriva att skrivandet håller sig i samma form som vanligt - en seg 45 åring med ölmage och kraftigt vindrag mellan öronen. Kul för henne.
Vad mer kan jag skriva, utan att nämna något som nämnts förut? ...förmodligen ingenting, ty jag pratar för mycket och har gjort större delen av min existens.
Jag kan säga att det här inlägget tar slur några rader ned från här. Det har legat i min blogg ett par månder nu, utan att bli publicerat - och när jag sitter här, i ett hus som inte är mitt, på en dator jag inte äger som är placerat i ett knä som tillhör någon annan (ska jag nämna att det är väldigt sent dessutom?) inser jag att det... kanske inte är en jätte bra idé att uppdatera bloggen just nu, men det kommer aldrig att bli av annars.
Så ni får... le åt eländet!
Marie *Dum-Dum*
Men som alla semestrar ska även denna underbara sommar ta slut. Eller underbara kanske var att ta i? Vi hade tur med vädret iaf - inte allt för mycket regn... det var en relativt bra sommar.
Hur som haver; alla semestrar tar slut någon gång, vilket även denna gjorde. Snabbt kastades man tillbaka till verkligheten. Eller tillbaka från verkligheten - man lever i och för sig mer på loven, än under den oändliga "tortyren" i skolan som ska kallas vardag. I år går jag tillbaka på ett lite annorlunda sätt, dock (...annorlunda formulering). Det vill säga; med folk i min egen ålder.
Hey? Woh?! What's that?!
Jo, 92:orna får äntligen lyckan att kunna unna sig mitt sällskap.So far so good, I must say. Jag tror att jag kommer kunna uthärda tre år nu. Snart har halva tiden av ettan gått i alla fall, sen är det bara att köra på tills tvåan börjar.
Åh, tvåan. Vad vore det att gå i tvåan? Hur underbart det känns i magen nu att tänka på att jag ska snart gå i tvåan. Jag tror jag är lite kär i tvåan.
Jag har kommit fram till att jag inte ska försöka att bli kär det kommande år... halvåret - och jag ska sluta skriva att jag har "börjat på en bok" (detta eviga tjat om böcker jag skriver på. Kommer jag någonsin kunna skriva att jag har skrivit klart en bok?). Istället kan jag skriva att skrivandet håller sig i samma form som vanligt - en seg 45 åring med ölmage och kraftigt vindrag mellan öronen. Kul för henne.
Vad mer kan jag skriva, utan att nämna något som nämnts förut? ...förmodligen ingenting, ty jag pratar för mycket och har gjort större delen av min existens.
Jag kan säga att det här inlägget tar slur några rader ned från här. Det har legat i min blogg ett par månder nu, utan att bli publicerat - och när jag sitter här, i ett hus som inte är mitt, på en dator jag inte äger som är placerat i ett knä som tillhör någon annan (ska jag nämna att det är väldigt sent dessutom?) inser jag att det... kanske inte är en jätte bra idé att uppdatera bloggen just nu, men det kommer aldrig att bli av annars.
Så ni får... le åt eländet!
Marie *Dum-Dum*
Kommentarer
Postat av: Ingela
Finally!
Jag ler alltid åt elände, det vet du.
;)
//Sadisten
Trackback