Föreställ dig att du är en kille. Om du är en kille eller inte spelar ingen roll just nu - för du ska hur som haver inte föreställa dig att du är dig själv. Du är den här killen. En annan kille. Föreställ dig det.
   Föreställ dig att du har en tjej. En tjej du älskar över allt annat i hela världen, som du - som den här killen - skulle kunna slänga dig av hus för att rädda. En tjej värd att skryta om. En tjej som är värd allt.
   Föreställ dig att ni jobbar på samma ställe eller går på samma skola. Hur hon står i korridoren på morgonen, efter att ni just har skiljts åt, och ler åt dig när du går iväg till ditt kontor.
   Föreställ dig att du, när du just ska till att svänga runt ett hörn till en annan korridor, ser du hur en av hennes manliga kollegor, eller klasskompis, kommer fram till henne och lägger en hand på hennes midja, varpå hon ser upp på honom och ler stort. Hon tar inte bort hans hand - och du står kvar vid hörnet och ser på medan dom, omedveten om dig, går till sitt möte.
   Hans hand ligger fortfarande på hennes midja.

   Föreställ dig att du går in på hennes facebook, eller blogg, och ser att hon har uppdaterat - hur du läser igenom hennes inlägg och kommenterar det hon lagt upp. Du avslutar komentaren med "Jag älskar dig", så som du alltid har gjort.
   Föreställ dig att du någon timme senare kollar om hon har svarat på ditt inlägg, bara för att se att hon har tagit bort din komentar helt. Hon har inte ens tagit sig tiden att svara på det.
   Under bilden, eller inlägget, ligger dock en komentar från hennes kollega(/klasskompis).
   Hon har svarat på hans komentar.
   Och den har hon inte tagit bort.

   Föreställ dig att du sitter på ditt kontor, eller din lektion, och ser ut genom fönstret. Från där du sitter ser du in i matsalen, och du ser hur hon sitter och äter med en stor grupp kollegor. Bredvid henne sitter han från imorse, och deras stolar är väldigt nära varandra. För nära kanske, men du ignorerar det.
   Föreställ dig att du plockar upp mobilen för att ringa till henne och säga att du ser henne. Kanske kommer du få henne att le.
   Föreställ dig hur du, från din plats, ser hur hon plockar upp mobilen ur fickan, du ser hur hon tittar på namnet på skärmen, och hur hon sedan stoppar tillbaka mobilen utan att svara.
   ...
   Föreställ dig hur du sitter där med luren mot örat och lyssnar på signalerna som fortsätter att gå fram, medan hon skrattar och pratar med resten av gruppen. Något i dig hindrar dig från att lägga på. Något kallt och stort. Något som gör ont.
   Föreställ dig det.

   Föreställ dig att du senare den dagen är i ditt hus, eller din lägenhet, och väntar på att hon ska komma hem - eller komma över om ni inte bor tillsammans.
   Föreställ dig att du lagar mat, läser, sitter vid datorn, gör något medan du väntar på henne. På att hon ska komma hem.
   Föreställ dig att du ser en bil köra upp framför huset. Det är en bil du inte känner igen, men du ser att hon sitter i den. Du ser även att det är kollegan som kör - hans om lade handen på hennes midja. Nu ligger däremot inte handen på hennes midja, utan på hennes lår. Och hon tar inte bort den. Hon ler mot honom - och fortsätter att le mot honom när hon kliver ur bilen. Fortsätter att le mot honom när han kör bort.
   Hon ler mot dig när hon kommer in genom dörren.

   Föreställ dig att du ber henne att få kolla i hennes inkorg på mobilen, för att se vilken tid du skrev till henne att festen skulle vara, och att hon säger ja.
   Föreställ dig att du letar igenom inkorgen, men hittar inte ditt meddelande. Du hittar däremot meddelanden från honom. Gulliga meddelanden. Massor av meddelanden. Ingenting från dig. Allt ifrån honom. Kollegan.
   Föreställ dig att du, i tron att hon inte har varit likadan mot honom, hon älskar ju dig trots allt och det vet du, går in i utkorgen för att se om hon har kvar meddelandet där hon skrev tiden - att du hittar det meddelandet, men även ser att du hade fel. Att utkorgen var värre än inkorgen. Den gör även mer ont.
   Föreställ dig den smärtan.

   Föreställ dig sen att du ligger ensam i sängen. Hur du gång på gång kollar på klockan och önskar att hon ska komma hem. Hon som bara skulle ut för att ta en drink med några från jobbet borde väl vara hemma nu. Hon svarar inte när du ringer, eller på sms du skickat. Hon hör inte av sig. Hon borde vara hemma. Det är för sent.
   Föreställ dig att du ligger ensam i din säng.
   Föreställ dig själv i den situationen.
   Föreställ dig smärtan.
  
   "Behandla andra som du själv vill bli behandlad"


   Marie