Det finns något som kallas idioti, och det råkar jag ha ett överflöd av.
   Som planerat for jag ut och cyklade, däremot hade jag ingen planerad rutt när jag väl trampade iväg. Jag hade väl tänkt mig att vägen skulle föra mig dit den ville, vilket den även gjorde. Däremot hade vägen och jag inte samma syn på min kondition.
   Hade inte världen varit betydligt mycket bättre om den hade varit plan? Om alla nedförsbackar och uppförsbackar (speciellt uppförsbackar) försvann, och allt var plant. Då skulle inte bara jag tycka om att cykla, utan även mina ben.
   När jag till slut insåg vad det var jag begav mig upp för - en oändlig uppförsbacke som vissa vill kalla för berg - vände jag och gled ned igen innan jag svängde av och tog den planaste vägen jag kom ihåg.
   Det gick bra att cykla då faktiskt. Mina kära benmuskler har inte svikit mig totalt, utan dom finns kvar där inne. Däremot tål dom inte lika mycket som förut. Det får jag jobba fram igen.
   Men självklart, när vägen är på min sida och kroppen orkar lite mer än jag trott, så ska vädret svika. Självklart ska jag titta upp och se årets största regnmoln, som jag är påväg mot. Det är här, mina kära lässare, databeroende och Sherlock med tillhörande Watson, som min idioti tar över. Det är lugnt, jag cyklar någon kilometer till, sen vänder jag. Det där är långt bort.
   Om någon ser framför sig en filmscen där jag cyklar ned för en backe i ett lugnt tempo, för att sedan se mig cykla upp för backen igen i panik (paniken syns dessutom på mig, när jag tittar över axeln var fjärde meter med uppspärrade ögon och nära på hyperventilerar) någon sekund efteråt, med åskan mullrande i bakgrunden... så är ni förmodligen rätt ute. Troligen ser ni bara fel kläder på mig. Eller en förvånad ekorre som dinglar från en gren i bakgrunden, men jag tror inte han var närvarande.
   Cyklarna i Tour De France hade itne en chans mot mig när jag var på väg hem igen. Jag skulle ha vunnit med hästlängder (ungefär två shetlandsponnyer).
   Vilket innebär att jag har gjort mig förtjänt av en lång och härlig vila. Don't you think, moder jord?


   Marie *Armstrong*