Kära läsare (som jag kan räkna på en hand).
   Jag antar att jag borde be om ursäkt för min frånvaro, men sanning att säga är jag inte så mycket för ursäkter - över Internet. Vill ni ha en ursäkt är jag rädd att ni måste jaga mig genom Östersunds gator och slå mig med en gul sko, innan jag säger förlåt. Gula skor har en stor påverkan på mig (högklackade är en klass för sig - och avråds).
   Eftersom jag i ett tidigare inlägg nämnde lite snabbt att jag skulle anpassa bloggen efter årstiderna (vilket jag nu ser är en lögn, ty detta har aldrig nämnts) tyckte jag att jag i min yttersta tristess kunde fixa min dammiga blogg. Dock märkte jag att dammvippor inte är mycket till på http sidor, och dammsugare var en riktigt dålig idé, men med lite arbete och ett flertal svärord, som vi censurerar bort, fick jag fram ett acceptabelt resultat. Kvar är resten av mitt rum som måste piffas till för helgens kanske-besök - Mer om det senare. Det blir mer action laddat(") om man skriver om någon som verkligen är här, istället för någon som kanske inte kommer. Dock är spänningen lika lam som en grönsak.
   Se det som en cliffhanger på en mattkant.

   För er DAB:ar (ny påhittad förkortning för datorberoende, som aldrig kommer att användas igen) som inte har märkt det är det sommar utomhus! Vilket jag just såg att jag redan har nämnt, men det bryr vi oss inte om! Våra hjärnceller försvinner ändå när vi läser det här! Vi är glad!
   Vad var det jag skulle skriva?
   Ah, det är härlig, varm, solig, badvänlig, blå himmel, bitvis blöt, lite lätt kall ibland, blåsig, sommar! Jag kan inte göra annat än att njuta av det härliga vädret. Dock ska jag erkänna att jag inte gråter när det regnar - en perfekt ursäkt till att sitta inne en dag och göra onödigt många onödiga saker. Men efter ett tag känner man den gula skon i nacken. Huvva!
   Med sommaren kommer som vanligt dess traditioner, och fotboll råkar vara en av dom. Och till min stora förvåning är jag mer intresserad av fotboll än jag trodde. Nog för att män i kortbyxor är ögongodis från livets guldgruva, men jag har funnit ett visst intresse för att sitta och skrika åt skärmen, klaga på den så kallade "domar jäveln", och hoppa upp och ner av spänning när spelet blir mer intensivt (eller av glädje när matchen är slut och tröjorna tas av). Jag har till och med lärt mig några namn och lyckats finslipa kunskapen jag haft sen innan.
   Jag förstår plötsligt varför pappa är i en annan värld och onåbar när han ser på fotboll.
   Men jag tänker inte utmana ödet och röra en fotboll i år. Med finslipningen av kunskaperna kommer insikten om hur dålig jag verkligen är. Jag har nämligen sett att de flesta undviker att kliva på bollen - en av mina starka inom sporten som tydligen är helt oanvändbar - och att ramla på ingenting är inte heller en teknik de använder så ofta. Jag kan titta på bollen (och de fina pojkarna som sparkar på den) men jag rör den inte.

   Med sommaren kommer även en av mina egna traditioner - som jag i år försöker att arbeta bort - nämligen att stanna uppe sent.
   En bra metod för att arbeta bort denna "ovana" har visat sig vara en så simpel sak som att gå och lägga sig tidigare.
   Med andra ord (fast något kan ha använts tidigare), tar mitt inlägg slut ungefär här. Förmodligen någon rad ner.
   Jag kommer tillbaka inom en snar framtid och räddar er från cliffhangern (och mig själv från fler gula skor). Tills dess - Ta hand om era rabarber, gott folk.


   Marie *Boris*